Vad är syftet med att påtvinga Grekland mer sparpaket? IMFs egna delegater låtsas att de bryr sig och ”ifrågasätter” effekterna av sparpaketen trots att det ingår i planerna att beröva Grekland av dess tillgångar

Den 1 februari, 2012, i Allmänt, Ekonomi, Kusligt, Politik, av MFC

Via ekathimerini / Zero Hedge :

About 160,000 jobs will be lost this year in the commerce sector, according to the National Confederation of Greek Commerce (ESEE) as the constant decline in disposable income has led to a sharp drop in turnover and a steep rise in the number of enterprises shutting down.

The jobs to be lost concern 60,000 employers and 100,000 employees in the sector, ESEE expects. Given the data for a 6.2 percent fall in household consumption in 2011 and the Eurostat forecast for a further decline by 4.3 percent this year, ESEE warns that soon Greece will be in a condition of absolute poverty.

Vad som gör detta sorgligt är att det går omkring kostymklädda herrar under beteckningen IMF-delegater och leker Allan med budgeten för Grekland. De leker så mycket så de plötsligt inser att de gått för långt och då kan det låta så här från Poul Thomsen som är ansvarig för IMF-delegationen som förhandlar i Grekland:

I share the frustration of many Greek officials that much of the criticism from abroad overlooks the fact that Greece has done a lot, at a great cost to the population. While much still needs to be done, Greece has already come quite a long way. Failing to recognise this will not help mobilise support for the programme.

In this regard, I think that officials – myself included – need perhaps to be more sensitive to ensuring that we send a balanced signal when we say that the programme is off-track

Buhu! När man läser detta ska man ha i åtanke att IMF är en organisation som har en väl dokumenterad erfarenhet av vad deras sparpaket orsakar, inte minst deras räder i Afrika. Vill man kan man läsa en artikel från The Guardian/Observer från 2001 där Joseph Stiglitz beskriver hur IMF jobbar i ett fyrstegsprogram:

Each nation’s economy is analysed, says Stiglitz, then the Bank hands every minister the same four-step programme.

Step One is privatisation. Stiglitz said that rather than objecting to the sell-offs of state industries, some politicians – using the World Bank’s demands to silence local critics – happily flogged their electricity and water companies. ‘You could see their eyes widen’ at the possibility of commissions for shaving a few billion off the sale price.

After privatisation, Step Two is capital market liberalisation. In theory this allows investment capital to flow in and out. Unfortunately, as in Indonesia and Brazil, the money often simply flows out.

Stiglitz calls this the ‘hot money’ cycle. Cash comes in for speculation in real estate and currency, then flees at the first whiff of trouble. A nation’s reserves can drain in days.

And when that happens, to seduce speculators into returning a nation’s own capital funds, the IMF demands these nations raise interest rates to 30%, 50% and 80%.

‘The result was predictable,’ said Stiglitz. Higher interest rates demolish property values, savage industrial production and drain national treasuries.

At this point, according to Stiglitz, the IMF drags the gasping nation to Step Three: market-based pricing – a fancy term for raising prices on food, water and cooking gas. This leads, predictably, to Step-Three-and-a-Half: what Stiglitz calls ‘the IMF riot’.

The IMF riot is painfully predictable. When a nation is, ‘down and out, [the IMF] squeezes the last drop of blood out of them. They turn up the heat until, finally, the whole cauldron blows up,’ – as when the IMF eliminated food and fuel subsidies for the poor in Indonesia in 1998. Indonesia exploded into riots.

…

The IMF riots (and by riots I mean peaceful demonstrations dispersed by bullets, tanks and tear gas) cause new flights of capital and government bankruptcies This economic arson has its bright side – for foreigners, who can then pick off remaining assets at fire sale prices.

A pattern emerges. There are lots of losers but the clear winners seem to be the western banks and US Treasury.

Now we arrive at Step Four: free trade. This is free trade by the rules of the World Trade Organisation and the World Bank, which Stiglitz likens to the Opium Wars. ‘That too was about ”opening markets”,’ he said. As in the nineteenth century, Europeans and Americans today are kicking down barriers to sales in Asia, Latin American and Africa while barricading our own markets against the Third World ‘s agriculture.

In the Opium Wars, the West used military blockades. Today, the World Bank can order a financial blockade, which is just as effective and sometimes just as deadly.

Stiglitz has two concerns about the IMF/World Bank plans. First, he says, because the plans are devised in secrecy and driven by an absolutist ideology, never open for discourse or dissent, they ‘undermine democracy’. Second, they don’t work. Under the guiding hand of IMF structural ‘assistance’ Africa’s income dropped by 23%.

Did any nation avoid this fate? Yes, said Stiglitz, Botswana. Their trick? ‘They told the IMF to go packing.’

Stiglitz proposes radical land reform: an attack on the 50% crop rents charged by the propertied oligarchies worldwide.

Why didn’t the World Bank and IMF follow his advice?

‘If you challenge [land ownership], that would be a change in the power of the elites. That’s not high on their agenda.’

Nu väntar vi bara på att Portugal ska genomlida 4-stegsprogrammet. Sedan får vi hoppas att europas folk kan komma på ett eget en-stegsprogram för att göra sig av med IMF en gång för alla annars blir det ett globalt 4-stegsprogram.

Gonatt!

Källor:
http://www.ekathimerini.com/4dcgi/_w_articles_wsite2_1_01/02/2012_425579
http://www.zerohedge.com/news/greece-warns-it-will-soon-be-condition-absolute-poverty
http://www.guardian.co.uk/business/2001/apr/29/business.mbas

Taggad med: • • • • • • • • • • •
 
4 Kommentarer
Lämna en kommentar

I kampen om väljarna står det klart att de rödgröna helt missförstått situationen och nu skjuter skott åt alla håll i hopp om att träffa något

Den 24 augusti, 2010, i Ekonomi, Kusligt, Mygel, Politik, av MFC

Här står vi, mitt i en valrörelse med två ”lag” som slåss mot varandra. I ena ringhörnan har vi en blåslagen Mona Sahlin med sina lika förvirrade rödgröna kolleger och funderar var slagen kom ifrån. Medan de debatterar högljutt står Fredrik Reinfeldt i andra ringhörnan med sina allianskompisar och polerar sina naglar. De behövde nämligen inte göra mycket för att de rödgröna skulle bli blåslagna. Sedan finns det några andra småpartier utanför ringen som vill in men de fattar inte hur de ska ta sig över repen. Matchen fortsätter men det ser inte bra ut för de rödgröna, de fattar trots allt inte var de ska slå för att det ska göra någon skada på alliansen.

Vad vill jag få sagt med denna liknelse, egentligen inte mycket mer än det som återspeglas i valrörelsen. Faktum är att vi aldrig upplevt något liknande som vi gör idag. Vi har nog aldrig upplevt en så försvagad socialdemokratisk rörelse som nu och Miljöpartiet som blivit något av en påhängsmotor åt socialdemokraterna i deras strävan att försöka klämma dit alliansen. Vänsterpartiet är mer som socialdemokraternas egna skafferi där gamla urvattnade socialdemokratiska åsikter kan få ligga för den (röstberättigad) som vill ha det. Det blir numera inte ens en kamp mellan blocket eftersom de rödgröna är så splittrade. Ska man titta på de enskilda partierna inom det rödgröna blocket så kan man konstatera följande.

  1. Vänsterpartiet, och jag ska fatta mig kort, framstår med Lars Ohly i spetsen som ett låtsasparti. Deras radikala syn på välfärdsfrågor får en att tro att de legat i kuvös de senaste 80 åren. Jag kallade dom för socialdemokraternas skafferi och det är en bra liknelse för ett parti med en förlegad syn på välfärden.
  2. Socialdemokraterna, ja vad ska man säga. Ett mer förvirrat parti får man leta efter på den politiska kartan. De har efter fyra år i opposition fortfarande inte fattat var på kroppen de ska slå alliansen för att få in en träff. De har ritat en cirkel runt sig själva och vägrar gå utanför den, troligen för att ens ha ett samarbete med MP och V. Genom att ropa upp ett antal (dammiga) socialdemokratiska slagord i givna intervall hoppas man ”väcka” en skara människor, tillräckligt många för att vinna valet. Problemet är att folket vuxit upp och förstått att världen förändrats. Där ligger problemet med socialdemokraterna, de har inte förändrats. De förstår inte att vi lever i en tid där de grundläggande socialdemokratiska värderingarna (främst solidaritet) inte kan användas i de sammanhang som de själva gör.
  3. Miljöpartiet, ja vad ska man säga om detta parti. Jag kallade dom för socialdemokraternas påhängsmotor och det är vad de är. Miljöpartiet är det enda parti som gör socialdemokraterna ”moderna” men inte ens miljöpartiet når ända fram. Efter att ha läst på Cornucopias blogg om miljöpartiets utspel så kan jag bara skratta. Man beklagar sig över att definitionen av ”miljöbil” är så rörig. Ja det är inte så konstigt. Efter åratal av socialdemokratisk nonsenspolitik och därtill alliansens nonsenspolitik i frågor som rör miljöbilar har politikerna själva bidragit till denna röriga definition.

Valrörelsen som tycks präglas av löften till pensionärer kommer att gå till historien som den valrörelse där flest brutna löften gavs. Aldrig tidigare har vi gått in i en valrörelse under så osäkra tider som nu. Politiker har tillsammans med svenska medier (TV4 står ut i mängden) skapat en bild av återhämtning, precis som på andra platser runtom i Europa och världen. Häromveckan lovade Mona Sahlin skattesänkningar till pensionärerna om den ekonomiska utvecklingen för Sverige tillät det. Vi som följt utvecklingen i världen och runtom i Europa vet att detta är föda för våra humorceller, ja för man kan ju inte annat än skratta åt det. Tänk vilken lyx att kunna ge ett löfte med vetskapen att du inte kan genomföra det och det bästa av allt är att du kommer undan med det. Det är Mona Sahlins strategi.

Alliansen har också gjort vissa reservationer inför osäkra tider men det tycks stå klart att Alliansen är mer öppna för vad som väntar än de rödgröna även om Alliansen låtsas som ingenting. Så tidigt som i februari antydde Anders Borg skattehöjningar vilket jag skrev om och det tycks vara gammal skåpmat i valrörelsen men var så säkra på att oavsett vilken regering vi får så blir det skattehöjningar!

Om vi nu övergår till allvarligare saker utanför Sveriges gränser. Det som händer runtom i världen kommer att skölja in i Sverige och för att använda liknelser så kommer det skölja över alla överbelånade medelsvensson och helt blotta Svenska fårkets skuldsättning, det som banker, experter, analytiker, politiker och alla wannabe-makthavare hävdat är helt i sin ordning.

Bunkra upp med lite öl/saft/whisky eller vadsom och … som man säger enjoy the show. Det kommer bli ett episkt fyrverkeri av tragedier som utspelar sig inom en mycket snar framtid. Jag skriver detta för att vara cynisk men vad som väntar är bortom allt förstånd i mänskligt lidande på grund av ett finansiellt system som helt satts ur spel av korrupta politiker och makthavare (detta inkluderar även Svenska politiker och makthavare).

Profitez du spectacle

Taggad med: • • • • • • • •
 
5 Kommentarer
Lämna en kommentar

Gå Till Toppen »