Musik @ Centrifugen

Vi som följt den globala finanskrisen har länge undrat hur länge man lyckas dölja det globala pyramidspelet. Hur länge kan man lura människor att vi lever i en värld med oändlig tillväxt och att vi måste fortsätta konsumera. Det är svårt att greppa ordet ”globalt pyramidspel” men det är just vad vi befinner oss i. Ordet pyramidspel definieras på följande vis av Wikipedia:

Pyramidspel är en form av bedrägeri. Det påminner mycket om kedjebrev, på samma sätt som vid kedjebrev bygger de på exponentiell tillväxt och de kommer också att kollapsa efter ett visst antal generationer. Man kan säga att pyramidspelen är en utvecklad och mer formaliserad version av kedjebreven. Ett pyramidspel bygger på att medlemmarna betalar en medlemsavgift, insats eller köptvång av produkter som skapar värdet i kedjan. När pyramiden faller förlorar deltagarna denna insats eller blir sittande med värdelösa produkter. Bakom ett pyramidspel finns oftast någon form av organisation som håller i allt, därigenom kan de också dölja hur det hela fungerar. Ett kännetecken för ett pyramidspel är att balansräkningen är i verkligheten negativ, det finns inte täckning för utestående skulder, vilket döljs och förljugs. Så länge det finns nya kunder fungerar likviditeten men inte om kunder vill ha tillbaka sina pengar. Det finns också andra former av bedrägerier som i vissa avseenden kan påminna om pyramidspel, men där det finns avgörande skillnader.

Det globala pyramidspelet bygger på exponentiell tillväxt, dvs att tillväxten är ett visst antal procent från år till år. Det är varje centralbankschefs våta dröm att fortsätta upprätthålla denna tillväxt. Man är så fanatisk i sin inställning till detta att man tar till alla medel, inkl. lögner och manipulation, för att upprätthålla detta. Det är tämligen enkelt att visa hur omöjligt det är med en evig tillväxt. Jag lämnar den övningen till läsare att göra på egen hand.

En av de centrala delarna i detta globala pyramidspel är vad man kallar papperspengar eller ”fiat pengar” (eng. fiat money), det vi kallar ”pengar” och vars egenvärde är lika med NOLL. Det enda som ger papperspengar dess ”värde” är marknaden vars prissättning av råvaror och produkter är avgörande för vad man får med papperspengar, dvs dess realvärde i motsats till det nominella värdet (siffran på sedeln eller myntet). Man kan hävda att det nominella värdet är vad som ger pengarna ett värde. Det är fel då det bara är en siffra. Det är vad man får för pengarna som ger pengarna ett ”värde”. Detta är en insikt som väldigt få människor har.

Det är av yttersta vikt att ha denna insikt innan man kan ”gå vidare” och förstå vad som nu pågår på global skala. Centralbanker har tillsammans med banker, finansinstitut, organisationer, myndigheter och regeringar skapat ”metoder” för att upprätthålla denna tillväxt. Alla dessa ”metoder” är en del av ett större maskineri som inte är något annat än ett pyramidspel. Det är ett garnnystan av enorma mått med krediter, lån, skulder, finansiella produkter av alla de slag som bygger upp det vi idag kallar ”tillväxt”.

Vi är nu i slutet av det som man kan kalla för det globala pyramidspelets glansdagar. Det som gör ett pyramidspel till ett intressant ämne att diskutera är hur snabbt det går utför när den nått sin höjdpunkt. Det är inte frågan om en stagnation eller någon tillfällig svacka utan det är brant utför som gäller. Förvisso handlar det inte om sekunder eller minuter men väl månader och år. Anledningen till det abrupta slutet är som med alla pyramidspel alla parter som förlorar sina ”insatser”. Storleken och antalet förlorare gör att pyramidspelet mer eller mindre kraschar på mycket kort tid.

När pyramidspelet kollapsar så blir den centrala figuren i denna tragedi papperspengar och dess utgivare, nämligen centralbankerna. Vad som måste till är något av värde och det enda som behållit sitt värde tusentals år är guld och silver. Man talar mer eller mindre öppet idag om sätt att införa en guldmyntfot igen, alternativt en korg av valutor (papperspengar) med guld som en valuta. Problemet är att vi måste ha en kollaps innan vi kan bygga upp något nytt. Anledningen är att vi levt i en värld med oändlig tillväxt och att då sätta in något som är ändligt skapar problem.

Kollapsen är oundviklig men vad som väntar därefter blir mer intressant. Då vi troligen inte blir mindre människor på planeten så måste man komma på lösningar för att skapa en ”hållbar utveckling”. Det enda som perversa hjärnor inom politiken kan komma på är att koppla resursanvändning på individnivå. Genom att tvinga oss in i system som mer eller mindre gör att vi kommer få betala för allting som har att göra med ändliga resurser. Bra eller dåligt återstår att se men det är vad vi kommer att se de kommande åren (decenniet). Beskattning av koldioxidförbrukning, beskattning på förbrukning av ändliga resurser överhuvudtaget. Det är vad som väntar efter den stora kollapsen för man måste ha en ursäkt för att genomföra detta. Man vill trots allt inte låta en kris gå förlorad utan att ha genomfört en massa förändringar.

Med höga arbetslöshetssiffror, vikande statsintäkter och gigantiska underskott så kommer politiker att acceptera vad som helst och till och med ”vi”. Planen är iscensatt och vägen är utstakad. Det enda som saknas är en jäkligt bra ursäkt för att genomdriva det och den kommer. Den största finanskrisen i modern historia står på tröskeln och väntar på att få presentera sig. 2011 kan bli året då det globala pyramidspelet får sitt abrupta slut och med den kommer förändringar som hade gjort Adolf Hitler grön av avund.

För att avsluta detta ordbajseri vill jag demonstrera hur det kan se ut när detta pyramidspel kollapsar med fokus på ”fårket”: