Musik @ Centrifugen

Jag blev inspirerad av gårdagens inlägg att skriva lite om rymdstenar eller snarare rymdbumlingar. Det susar förbi rymdbumlingar av varierande storlek och olika avstånd från jorden. Några nära, andra längre bort. Vad som är gemensamt är att dessa bumlingar är tillräckligt stora för att man ska bli ödmjuk inför tanken att de faktiskt kan träffa oss en dag.

En bra tjänst för att följa dessa bumlingar är Nasa JPL:s ”Near Earth Object Program” eller NEOP. Tjänsten finns tillgänglig på en hemsida (klicka här) och där kan man följa dessa rymdbumlingar. Allting som är relevant finns tillgängligt. Avstånd, hastighet och storleken på dessa rymdbumlingar. Man kan även följa deras färd i vårt solsystem via en java-applikation. Så här ser den aktuella listan ut i klippt och skuren version:

Det mesta i tabellen är självförklarande utom magnituden som man kan säga är storleken på rymdbumlingen. Den är baserad på en tabell där storleken på rymdbumlingen är större ju mindre magnituden är. Det finns en tabell (klicka här) där man kan se storlekarna. En magnitud på 30 ger storleken 3-6 meter medan en magnitud på 3 ger storleken 670 – 1490 kilometer. Vill man kan man söka på tidigare ”närkontakter” och för skoj skull så tog jag dagens datum +/- 30 dagar och fick då följande tabell:

Klicka på bilden för att förstora den

I tabellen ovan ser vi en rymdbumling som passerade den 21 maj med hastigheten 11,2 km/s. Den hade magnituden 25,7 vilket ger en storlek på mellan 20 och 37 meter. Ingen stor rymdbumling med andra ord men betänk att det är långt större bumlingar som passerar nära oss. En del av dessa uppmärksammas av Aftonbladet när det råder nyhetstorka i skvallervärlden och man måste fylla spalterna med något.

Om man bortser från skvallerblaskornas prioriteringar så kan man inte bli annat än ödmjuk inför vetskapen om att dessa passerar oss i mycket höga hastigheter och ibland riktigt nära.

Här är några animeringar med kommande rymdbumlingar som passerar oss, förvisso på mer eller mindre bekvämt avstånd men ändå inte så långt bort om man tänker efter.

2007 XB10, Magnitud/Storlek: 17,4 / 890 m – 2.0 km

103P/Hartley 2, Magnitud/Storlek: N/A / 1,6 km

Hur jobbar Nasa med att hitta dessa rymdbumlingar? Så här står det på NEOPs hemsida:

The NEAT (red. anm: Near Earth Asteroid Tracking) discovery team at the NASA/Jet Propulsion Laboratory has a cooperative agreement with the U.S. Air Force to use a GEODSS telescope to discovery near-Earth Objects. The NEAT team designed a CCD camera and computer system for the GEODSS telescope located on Haleakala, Maui, Hawaii. The CCD camera format is 4096 x 4096 pixels and the field of view is 1.2 x 1.6 degrees. When used for NEO discovery efforts, Air Force contractor personnel operate the telescope and the data are routed directly to the Jet Propulsion Laboratory for analyses. The NEAT system began observations in December 1995 and observed for 12 nights each month centered on the new moon through December 1996. Beginning in January 1997, the number of observing nights was reduced to the six nights each month preceding the new moon because of increased Air Force operational requirements upon the facility. In February 2000, NEAT operations were transferred from the one-meter GEODSS telescope to the nearby AMOS 1.2-meter telescope. While the field of view of the AMOS 1.2-meter telescope is about that of the 1-meter GEODSS telescope, the AMOS telescope is available for more nights per month than was the GEODSS telescope.

Beginning in April 2001, a 1.2 meter aperture Schmidt telescope at Palomar mountain (southern California) was also put into service to discover and track near-Earth objects. This telescope is equipped with three cameras, each of which has its own 4096×4096 CCD array.

As part of the NEAT effort, a SkyMorph system was developed whereby searches can be made for pre-discovery images of newly discovered objects. These pre-discovery images can then immediately improve the initial orbits of newly discovered NEOs and ensure that these objects will not be lost. Searches within the SkyMorph system can be made upon the archive of approximately 40,000 CCD images made by the NEAT system or within either the original or second generation Digitized Sky Surveys (DSS and DSS2).

NEAT har en hemsida men den tycks ha uppdaterats senast 2004. Troligtvis används NEOPs hemsida för denna information numera. Fast det finns andra som bevakar rymden åt oss. Några utöver NEOP/NEAT är Spacewatch Project som är en grupp från universitetet i Arizona, Asteroid and Comet Impact Hazard Group, NASA WISE samt Catalina Sky Survey. Så här står det på Spacewatch hemsida:

SPACEWATCH is the name of a group at the University of Arizona’s Lunar and Planetary Laboratory founded by Prof. Tom Gehrels and Dr. Robert S. McMillan in 1980. Today, Spacewatch is led by Dr. Robert S. McMillan. The primary goal of Spacewatch is to explore the various populations of small objects in the solar system, and study the statistics of asteroids and comets in order to investigate the dynamical evolution of the solar system. CCD scanning studies the Centaur, Trojan, Main-Belt, Trans-Neptunian, and Earth-approaching asteroid populations. Spacewatch also finds potential targets for interplanetary spacecraft missions, provides followup astrometry of such targets, and finds objects that might present a hazard to the Earth.

CCD-scanning observations are conducted 20 nights each lunation with the Steward Observatory 0.9-meter Spacewatch telescope and the new Spacewatch 1.8-m telescope, both on Kitt Peak.

The 1.8-meter telescope near the 0.9-meter allows us to search 0.7 magnitudes fainter. To complement the deep penetration of the 1.8-m, we have put a mosaic of CCDs on the 0.9-m telescope. This permits us to cover sky at least six times faster than the pre-2002 system.

Tittar man på deras upptäckter av så kan man se följande graf av PHA som står för Potentially hazardous asteroid:

Antalet upptäckter har ökat exponentiellt. Likaså NEOP har en intressant graf som visar antalet upptäckter baserat på storleken av asteroiden:

Denna visar att majoriteten av de upptäckta rymdbumlingarna är 300 till 1000 meter i diameter. Dessa skulle alla utgöra ett globalt hot. Hur stor är då risken att vi träffas? Asteroid and Comet Impact Hazard Group har en en presentation från 2006 där man kan läsa att chanserna att vi ska dö av ett nedslag är 1 på 4 miljoner varje år eller 1 på 50000 under en livstid. För att rymdbumlingen ska utgöra ett globalt hot räknar man med att storleken måste vara mellan en halv och en kilometer i diameter. Med tanke på att nedslaget i Tunguska i Ryssland orsakades av en bumling som var 60 meter i diameter så förstår man vilka krafter vi har att göra med.

Nu behöver vi inga rymdbumlingar för att utsätta oss själva för hot, vi är så duktiga på att utsätta oss själva för risker. Är det inte ett oljeutsläpp så är det finanskriser och krig. Oavsett vad så måste man vara ödmjuk för storheten och litenheten när man tittar upp mot skyarna. Man kan skriva hur mycket som helst i detta ämne och jag märkte att man snabbt kan snurra iväg i fakta och data men får avsluta här. Jag har lagt med så mycket källor som jag kunnat nedan som ni kan spinna vidare på. Man hittar mycket intressanta fakta och saker som verkligen får en att bli ödmjuk.

Källor:
http://neo.jpl.nasa.gov
http://neo.jpl.nasa.gov/glossary/h.html
http://neo.jpl.nasa.gov/programs/neat.html
http://www.globalsecurity.org/space/systems/geodss.htm
http://neat.jpl.nasa.gov/
http://spacewatch.lpl.arizona.edu/
http://impact.arc.nasa.gov/
http://impact.arc.nasa.gov/downloads/Impacts_and_evolution_0906.pdf
http://neo.jpl.nasa.gov/stats/
http://www.lpl.arizona.edu/css/index.html
http://neo.jpl.nasa.gov/risk/