Vi visste att det fanns något med europakten som gjorde att nästan alla riksdagspartier ställde sig bakom den (ironiskt nog alla utom Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna). Vad kunde det vara? Kunde det vara för att Carl B. Hamilton skulle bjuda på bullar när Sverige gick med? Kunde det vara för att riksdagsledamöterna fick mindre att göra för samma eller ev. högre lön? Kanske var det för att EU är så bra helt enkelt? Nej, svaret är mer stötande och långtgående än så.
Vi börjar med följande från SVT Aktuellt:
Fredrik Reinfeldt tycker Sverige bör gå med i Europakten även om Sverige inte får vara med på euroländernas särskilda möten
Om ni inte kunde läsa det (blodtrycksfall, hjärtklappning eller andnöd) så är här ett klipp:
Nu är det ju så här att Sveriges oberoende TV-kanal lyckas trots sitt påstående om att vara oberoende inte lyfta fram den relevanta frågan: Vad ska vi med en europakt till när vi redan är med i EU? Det måste vara något eller hur? Jo, förr eller senare kommer även Sverige att få bekymmer med statsfinanserna. Det finns flera anledningar. Jag lyfter fram några här:
- Hälften av svensk BNP utgörs av export av varor & tjänster.
- 70% av exporten går till Europa/Eurozonen.
- Privata skuldsättningen är på hissnande 3000 miljarder SEK.
- Finanssektorns balansomslutning uppgår till drygt fyra gånger svensk BNP.
Detta gör att även Fredrik Reinfeldt och hans hantlangare ser faran med att vara utanför samarbetet. Varför? Därför att dagens politiker tänker nämligen så här: Om vi hamnar i skiten så är det bättre att vara i skiten tillsammans än stå utanför. Sann socialistisk anda som borde göra Socialdemokraterna glada för det är ju trots allt solidariskt att hjälpa till och betala varandras skulder?
Som ”oberoende” media ställer SVT ovanligt få obekväma frågor kring EU och Europakten. Man får vända sig till brittiska Daily Telegraph för att få den dagliga dosen av hur idiotiskt allt detta är:
The text spells out for the first time that no loans will be made to governments that refuse to sign up to the pact obliging states to adhere to broadly balanced budgets – allowing only minor deficits, and this only in exceptional circumstances
Där har ni det. Anledningen till att Fredrik Reinfeldt vill skriva under pakten är så att lilleput-landet Sverige inte ska riskera att hamna utanför och bli utan nödlån efter svenska banker och finansinstitut kollapsat. Reinfeldt försöker förstås hävda att Sverige vill bidra med sin syn på budgetdisciplin och kunnande från 90-talskrisen. Det är fasaden, sanningen är avsevärt mer stötande och motbjudande som så ofta är fallet med EU, Euro, Eurozonen & det europeiska samarbetet numera. Sverige har inte mycket att komma med när den här stormen drar förbi. Det är eurokraterna som styr.
Ett scenario som målar upp sig för mig är att Socialdemokraterna drar in Erik Åsbrink i laget som finansminister (igen). Som nuvarande rådgivare för Goldman Sachs är han passande för Sverige när åtstramningspaketen ska implementeras (enligt EU, Europeiska kommissionen och IMF, också kallade för ”Trojkan”). Detta förutsätter förstås att Socialdemokraterna lär sig hur man vinner ett val.
Jag avslutar med följande: Vi vet inte vart det slutar men vi vet vart det är på väg
Källor:
http://www.telegraph.co.uk/finance/financialcrisis/9026038/EU-treaty-draft-Bailouts-only-offered-to-countries-that-ratify-budget-pact.html
Financial Sector Stability Assessment
http://www.svd.se/naringsliv/europakten-sa-staller-sig-partierna_6780571.svd
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.794452-sluta-subventionera-bankernas-spekulation
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ekonomi
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_%C3%85sbrink
Vill man kan man läsa ett blogginlägg från The Daily Telegraph, skrivet så tidigt som 13:e januari i år. Där man redogör för uttalanden från en av arkitekterna av EMU-projektet (Euron) Jacques Delors och vad syftet med EU egentligen är. Bland annat kan man läsa följande:
Though not associated with a single great or powerful man, the ultimate objective of the EU is otherwise more or less familiar to students of European empires: no internal boundaries; a single currency; one parliament; one central government; one army; one foreign policy and a single political unit stretching from the Atlantic to the Urals.
The 27 nations that currently comprise the EU would merge into one huge state, accounting for a population of some 500 million, approximately one fifth of global wealth and an even higher percentage of the world’s trade. Such a nation would take its place alongside the United States and China as a superpower.
Läser man vidare förstår man att de konspirationsteorier man läst om EU-projektet inte bara är teorier utan tycks praktiseras i realiteten av makthavarna i Europa. Det fanns en tid när folk skrattade åt påståendet att europeiska politiker tänker arbeta för att avveckla länders suveränitet. Sedan kom Lissabonfördraget, fast det tycks ha varit för komplext för att få folk att reagera i någon större utsträckning. Och nu kom skuldkrisen som faktiskt har blivit en ögonöppnare mot bakgrund av vad trojkan gör i södra Europa och inte minst i Grekland. Genom att påtvinga drakoniska förändringar som länder aldrig kan uppfylla och sedan peka på bristerna och använda detta för att ta ifrån länderna deras suveränitet så kan man nästan kalla planen för fulländad, om det nu är en plan. Den uppkomna skuldkrisen ger Europeiska Kommissionen tillsammans med IMF och ECB utrymme att genomföra förändringar som aldrig hade varit möjligt utan skuldkrisen. Vilket givetvis mot bakgrund av tidigare påståenden om finanskrisens bakomliggande orsaker ställer frågan på sin spets om huruvida allt detta var planlagt från början. Jag lämnar det till er att fundera över detta.
Vidare står det:
Most of the guests listening to Mr Fillon would surely have expected at the very least a substantial measure of alarm and contrition in the wake of the devastating setbacks for eurozone countries such as Greece and Ireland over recent months.
Yet there was no sign of retreat, or even judicious contemplation. Mr Fillon could hardly have been more bullish, upbeat or confident. “Europe is at a historic turning point,” declared the unchastened French premier. “The real question right now is whether to keep building on this adventure, or whether we leave it at that.”
His answer could not have been clearer: “We are going to move towards greater integration.” That means a deepening of the common social and economic regime which already binds Europe – as well as one potent extra element. Governments are to be stripped of their ability to tax and spend according to the democratic demands of their own voters. Instead (though Mr Fillon did not explain this), their budgets will be set for them by a greatly empowered common European government in Brussels.
It must be acknowledged that, strictly within his own terms, Mr Fillon is right. There is only one way to save the euro, and it is finally to resolve the problem so lucidly analysed by Mrs Thatcher in her conversations with Mr Delors 20 years ago. Europe cannot survive with a single currency but a pluralist and diverse political system. So long as member states enjoy local autonomy, the currency is guaranteed to collapse. The euro will only survive if the power of national governments is destroyed.
Där har ni planen. Fåfängan hos politiker har inga gränser. Vem vill inte vara med och bygga detta superbygge och få tilldelad äran att ha varit en av arkitekterna? (ironi) Det finns många som tycks stå i kö för att ha bidragit till bygget av ”Forta Europa”. Margot Wallström lekte Allan några år som vice president för Europeiska Kommissionen. Även om hon inte blev José Manuel Barroso’s favorit så gjorde hon avtryck inte minst i denna BBC-intervju om Lissabon Fördraget där hon gång på gång påtalar behovet av att få igenom Lissabonfördraget oavsett vad folket röstar om (vi fick ju som bekant inte ens rösta om denna avveckling av svenska suveräniteten). Kom också ihåg vilket parti hon representerade under sin tid som politiker i Sverige.
Fast det spelar ingen roll. Cecilia Malmström fortsatte på samma spår fast med andra uppdrag. Nu har ju samarbetet trots allt kommit en bit på vägen och nu handlar det mer om att ”knyta ihop säcken”. Med flera avtal på plats som starkt inkräktar på vår integritet, demokratiska rättigheter och rättssäkerheten har man lyckats få EU till att bli mer en enhetlig stat än någonsin tidigare. Med ACTA-avtalet, bankavtalet och mycket mycket mer så kommer Sverige att få se sin suveränitet upphöra till förmån för detta luftslott som antingen får bära eller brista kommande åren.
Hur det slutar kanske vi inte får uppleva för innan det blir något konkret färdigt och stabilt bygge ska vi först igenom stora tider av oro och lyckas överleva det. Huruvida du eller jag är kvar då återstår att se.
Vidare till blogginlägget på Daily Telegraph. Man kan få en ganska klar blick av vad allting handlar om mot bakgrund av Lissabonfördraget och den skuldkris som nu sveper över hela Europa:
So 2011 is the year of the “beneficial crisis”, when the EU will try to exploit short-term economic hardship in order to eliminate the powers of national governments and to create a new pan-European political structure. If it succeeds, it may go on to become a great world power. If it fails, it will start to revert to a collection of nation states.
European leaders are fully aware they face this moment of decision. Two of the most basic ingredients of this new order were first discussed at a meeting between Angela Merkel and Nicolas Sarkozy last October, as the scale of the Irish financial crisis was starting to become apparent.
Mrs Merkel and Mr Sarkozy accepted that it was no longer possible to respond to eurozone crises in the ad hoc way with which they had responded to the Greek meltdown of May 2010. They recognised the need to create a new and more enduring structure. They decided that this meant, first, the creation of a massive fund to bail out failing members of the eurozone (later agreed at a European summit). Second, they discussed (but did not agree) the creation of common eurozone government bonds. These would prevent the markets focusing on the solvency of embattled individual states. Instead, traders would be obliged to focus on the creditworthiness of the eurozone as a whole. As a result, the kind of crisis which afflicted Greece and Ireland last year, and threatens Portugal today, would be prevented.
Vad säger man?
Sveriges suveränitet upphörde den 20:e november 2008 när man utan folkets godkännande skrev under lissabonfördraget, allting därefter är historia.
Här kommer lämplig musik framförd från ett lämpligt land på en skuldsatt planet i en galax nära dig
Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Delors
http://www.sweden.gov.se/sb/d/9242
http://blogs.telegraph.co.uk/news/peteroborne/100071895/the-only-way-to-save-the-euro-is-the-destruction-of-its-members/
Svenskarna går i täten med att skuldsätta sig och det kan mycket väl vara en medveten gärning från myndigheter, banker och finansinstitut i deras efterblivna strävan att lösa skuldkrisen. Statistik från SCB som Dagens Industri presenterar idag visar att svenskarna tycks fortsätta belåna sig och siffrorna visar på en skrämmande utveckling.
Dagens Industri skriver:
Finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 8,9 procent i juni, jämfört med samma månad i fjol. Jämfört med maj har dock ökningstakten minskat något, från 9,1 procent, enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB.
Hushållens samlade lån uppgick vid utgången av juni till 2.428 miljarder kronor, varav den största delen, 1.625 miljarder kronor, bestod av lån kopplade till bostaden. Konsumtionslånen uppgick till 155 miljarder kronor. Tillväxttakten för bostadslånen var 10,5 procent och 5,0 procent för konsumtionslånen.
En ökning av konsumtionslånen med 5%… alla kommentarer till detta är överflödigt.
Bloggrannen Cornucopia? skriver:
Med tanke på att vare sig löner eller BNP ökade i närheten av detta så ökar alltså svenskarna sina skulder betydligt snabbare än både ekonomin växer och betydligt snabbare än de ökar sina löner, dessutom samtidigt som räntorna stiger. Kort sagt så blir det svenska folket mer och mer skuldsatt. Men naturligtvis resonerar alla att den här gången är det minsann annorlunda, eller så skall den obefintliga inflationen äta upp skulderna tror man.
Inflationen vi har idag kommer att förvandlas till en mycket högre inflation (vi avvaktar med ordet hyperinflation) och slå tillbaka med kraft om några år och det är ingen gissning. Ambrose Evans-Pritchard gör en kuslig tillbakablick till tyska 20- och 30-talet och pratar om pengarnas omloppshastighet (money velocity) som snabbt kan förändra läget med inflationen inom loppet av veckor.
Så här skriver Ambrose Evans-Pritchard:
The crucial passage comes in Chapter 17 entitled ”Velocity”. Each big inflation — whether the early 1920s in Germany, or the Korean and Vietnam wars in the US — starts with a passive expansion of the quantity money. This sits inert for a surprisingly long time. Asset prices may go up, but latent price inflation is disguised. The effect is much like lighter fuel on a camp fire before the match is struck.
People’s willingness to hold money can change suddenly for a ”psychological and spontaneous reason” , causing a spike in the velocity of money. It can occur at lightning speed, over a few weeks. The shift invariably catches economists by surprise. They wait too long to drain the excess money.
”Velocity took an almost right-angle turn upward in the summer of 1922,” said Mr O Parsson. Reichsbank officials were baffled. They could not fathom why the German people had started to behave differently almost two years after the bank had already boosted the money supply. He contends that public patience snapped abruptly once people lost trust and began to ”smell a government rat”.
Some might smile at the Bank of England ”surprise” at the recent the jump in British inflation. Across the Atlantic, Fed critics say the rise in the US monetary base from $871bn to $2,024bn in just two years is an incendiary pyre that will ignite as soon as US money velocity returns to normal.
Morgan Stanley expects bond carnage as this catches up with the Fed, predicting that yields on US Treasuries will rocket to 5.5pc. This has not happened so far. 10-year yields have fallen below 3pc, and M2 velocity has remained at historic lows of 1.72.
As a signed-up member of the deflation camp, I think the Bank and the Fed are right to keep their nerve and delay the withdrawal of stimulus — though that case is easier to make in the US where core inflation has dropped to the lowest since the mid 1960s. But fact that O Parsson’s book is suddenly in demand in elite banking circles is itself a sign of the sort of behavioral change that can become self-fulfilling.
Jag vill avsluta med ett klipp från Daily Telegraph med just Ambrose Evans-Pritchard där han säger följande (notera att filmklippet är från mars 2009):
I don’t think we’ve seen the end of this global financial crisis and this deeper global economic crisis and I think the policy responses to this are gonna be .. are gonna be things we’ve never seen before and that will benifit gold. I think there will have to be some form of inflationary solution because the amount of debt that has been built up in the global economy is so huge you can’t let debt deflation run its course it’ll do too much damage, so I think there will be pressure on authorities everywhere to respond with some form of inflation and I hate that. I was against this debt build up but I just think it’s inevitable and so I think gold will tend to perform pretty well in that environment.
Källor:
http://di.se/Artiklar/2010/7/27/211655/Lanefesten-fortsatter/
http://cornucopia.cornubot.se/2010/07/ingen-avskuldning-i-sikte-for-hushallen.html
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/ambroseevans_pritchard/7909432/The-Death-of-Paper-Money.html
Senaste kommentarer