Musik Från Centrifugen

En liten uppdatering, som jag kanske nämnt har jag fått tag på de senaste drivrutinerna för nVidias Geforce kort (TI4400) och installerat dessa och fått allting att fungera precis så som jag vill ha det. Dessutom har jag provat kompilera egna skapelser i OpenGL och det fungerar finfint. Jag måste säga att 3D-grafiken och renderingen fungerar märkbart bättre i mitt nuvarande Linux system (Slackware 10.1) än med Windows XP.

Jag kommer att lägga upp några skärmdumpar när jag fått mitt system lite mer skräddarsytt. Det som är kvar är konfigurering av Webbserver (apache), SQL-Server (MySQL) och lite annat. Tills dess kan jag berätta att tv-kortet nu fungerar (efter nVidias senaste drivrutiner). Det brukade knastra på vissa kanaler men nu knastrar det bara på SVT1 men den knastrar även på tv-apparaterna så det får kvitta.

Bye bye

Ibland undrar jag hur man är funtad. I alla fall hur jag är funtad. Jag har många teorier, uppfattningar och idéer kring saker. Många saker skulle säkert platsa på en C- och/eller D-uppsats på KTH om det skrevs ner men det stannar i mitt huvud och vissa småsaker utvecklas till mindre projekt i form av kod. Koden är antingen C/C++ eller ASP/PHP om det är webbrelaterat.

Det händer att dom projekten läggs ner i brist på funktionalitet (utöver vad som är praktiskt för en normal människa) men det händer att projekten även förverkligas i mindre alster som sedan ruttnar på min hårddisk. Sen finns de sådana projekt som är nästintill färdiga men att ta steget till att färdigställa det är bara blaha, orkeslöst och av allmänt ointresse.

Här kommer då min fråga. Om man kan något, varför fullföljer man inte det. Fullföljer man det så är det ändå inte fullt ut.
Jag skulle kunna göra ett barnspel till min dotter och son, orkar jag? Nä!
Jag skulle kunna göra ett eget FTP program, skräddarsytt sådant, orkar jag? Nä!
Jag skulle kunna göra en skärmsläckare till Eastfront baserad på OpenGL (Version 1.2), orkar jag? Nä!
Jag skulle kunna genomföra mitt livs projekt och skapa ett AI-baserat program kring egna idéer jag har, orkar jag? Nä!

Varför är det så. Jag har mer böcker inom ämnet datalogi, programmering och matematik än ett normalt bibliotek ändå sitter jag orkeslös och driver omkring i universums bleka substans av vad vi kallar existens.

Att jag bara har en 10-poängs uppsats kvar tills jag tagit kandidatexamen är också en sådan grej, orkar jag? Nä!

Orkar någon utveckla mitt oengagemang för egna idéer. Dom finns men ser aldrig dagens ljus.