Med anledning av Cornucopias inlägg så publicerar jag Carl B. Hamiltons svar på mitt brev ang. förslag om ändring av EU-fördraget:
Hej
Skulle det bli en tydlig EU-fördragsändring — vilket inte alls är klart — ska den först utformas i detalj och — om det i ett demokratiskt tillsatt konvent, som består att parlamentariker från alla EU-länderna, det direktvalda EU-parlamentet och regeringarna, samt därefter godkännas i alla parlament, dvs för Sveriges del, av riksdagen. Obs! De ändringar som diskuteras ska tillämpas enbart beträffande euroländerna, till vilka Sverige inte hör — som bekant.Om det blir ett beslut som inte innebär ratifikation av ett förslag gällande EU-nivån, kräver ändrade budgetregler i många eller alla EU-länder, ett godkännande i det nationella parlamentet, inklusive för Sveriges del riksdagen.
Riksdagens EU-nämnd har idag givit statsministern mandat att söka en lösning som inte kräver ratifikation i alla EU-länder (”protokoll 12″-lösning) och dessutom givit honom mandat att förutskicka att Sverige är berett att med resurser stärka IMF, så att IMF i sin tur kan stödja eurozonen. Förutom Allianspartierna står S och MP bakom detta förhandlingsmandat. Krävs något annat får statsministern återkomma till EU-nämnden.
Sveriges hållning kan inte vara att neka till göra något alls och hävda status quo.
Vänligen,
Carl
Herregud. Sverige kan äntligen ställa krav om vi nu ska slänga in pengar i EMU-ländernas svarta-hål-budgetar.
Men neeeeej, vi har blivit en lydstat till Merkozy.
Så Hamilton, varför vill ni explicit inte ge folket möjlighet att påverka detta? Ska Sverige ge upp än mer suveränitet vill faktiskt jag ha något att säga om det.
De lydiga små gossarna och flickorna i Riksdagen har inget att sätta emot tyvärr. I stora drag så bryr sig inte medborgarna, kommer att se en del social oro när man slår folket på fickorna annars kan man göra i princip vad som helts utan att få reaktion från folket.
Det är väl en naturlig cykel som vi går igenom, Platon förklarade som att det är ett återupprepande från kaos till demokrati till diktatur och sen till kaos igen.
Det är bara att anpassa sig och inte identifiera sig för mycket med det som händer.