Här står vi, mitt i en valrörelse med två ”lag” som slåss mot varandra. I ena ringhörnan har vi en blåslagen Mona Sahlin med sina lika förvirrade rödgröna kolleger och funderar var slagen kom ifrån. Medan de debatterar högljutt står Fredrik Reinfeldt i andra ringhörnan med sina allianskompisar och polerar sina naglar. De behövde nämligen inte göra mycket för att de rödgröna skulle bli blåslagna. Sedan finns det några andra småpartier utanför ringen som vill in men de fattar inte hur de ska ta sig över repen. Matchen fortsätter men det ser inte bra ut för de rödgröna, de fattar trots allt inte var de ska slå för att det ska göra någon skada på alliansen.
Vad vill jag få sagt med denna liknelse, egentligen inte mycket mer än det som återspeglas i valrörelsen. Faktum är att vi aldrig upplevt något liknande som vi gör idag. Vi har nog aldrig upplevt en så försvagad socialdemokratisk rörelse som nu och Miljöpartiet som blivit något av en påhängsmotor åt socialdemokraterna i deras strävan att försöka klämma dit alliansen. Vänsterpartiet är mer som socialdemokraternas egna skafferi där gamla urvattnade socialdemokratiska åsikter kan få ligga för den (röstberättigad) som vill ha det. Det blir numera inte ens en kamp mellan blocket eftersom de rödgröna är så splittrade. Ska man titta på de enskilda partierna inom det rödgröna blocket så kan man konstatera följande.
- Vänsterpartiet, och jag ska fatta mig kort, framstår med Lars Ohly i spetsen som ett låtsasparti. Deras radikala syn på välfärdsfrågor får en att tro att de legat i kuvös de senaste 80 åren. Jag kallade dom för socialdemokraternas skafferi och det är en bra liknelse för ett parti med en förlegad syn på välfärden.
- Socialdemokraterna, ja vad ska man säga. Ett mer förvirrat parti får man leta efter på den politiska kartan. De har efter fyra år i opposition fortfarande inte fattat var på kroppen de ska slå alliansen för att få in en träff. De har ritat en cirkel runt sig själva och vägrar gå utanför den, troligen för att ens ha ett samarbete med MP och V. Genom att ropa upp ett antal (dammiga) socialdemokratiska slagord i givna intervall hoppas man ”väcka” en skara människor, tillräckligt många för att vinna valet. Problemet är att folket vuxit upp och förstått att världen förändrats. Där ligger problemet med socialdemokraterna, de har inte förändrats. De förstår inte att vi lever i en tid där de grundläggande socialdemokratiska värderingarna (främst solidaritet) inte kan användas i de sammanhang som de själva gör.
- Miljöpartiet, ja vad ska man säga om detta parti. Jag kallade dom för socialdemokraternas påhängsmotor och det är vad de är. Miljöpartiet är det enda parti som gör socialdemokraterna ”moderna” men inte ens miljöpartiet når ända fram. Efter att ha läst på Cornucopias blogg om miljöpartiets utspel så kan jag bara skratta. Man beklagar sig över att definitionen av ”miljöbil” är så rörig. Ja det är inte så konstigt. Efter åratal av socialdemokratisk nonsenspolitik och därtill alliansens nonsenspolitik i frågor som rör miljöbilar har politikerna själva bidragit till denna röriga definition.
Valrörelsen som tycks präglas av löften till pensionärer kommer att gå till historien som den valrörelse där flest brutna löften gavs. Aldrig tidigare har vi gått in i en valrörelse under så osäkra tider som nu. Politiker har tillsammans med svenska medier (TV4 står ut i mängden) skapat en bild av återhämtning, precis som på andra platser runtom i Europa och världen. Häromveckan lovade Mona Sahlin skattesänkningar till pensionärerna om den ekonomiska utvecklingen för Sverige tillät det. Vi som följt utvecklingen i världen och runtom i Europa vet att detta är föda för våra humorceller, ja för man kan ju inte annat än skratta åt det. Tänk vilken lyx att kunna ge ett löfte med vetskapen att du inte kan genomföra det och det bästa av allt är att du kommer undan med det. Det är Mona Sahlins strategi.
Alliansen har också gjort vissa reservationer inför osäkra tider men det tycks stå klart att Alliansen är mer öppna för vad som väntar än de rödgröna även om Alliansen låtsas som ingenting. Så tidigt som i februari antydde Anders Borg skattehöjningar vilket jag skrev om och det tycks vara gammal skåpmat i valrörelsen men var så säkra på att oavsett vilken regering vi får så blir det skattehöjningar!
Om vi nu övergår till allvarligare saker utanför Sveriges gränser. Det som händer runtom i världen kommer att skölja in i Sverige och för att använda liknelser så kommer det skölja över alla överbelånade medelsvensson och helt blotta Svenska fårkets skuldsättning, det som banker, experter, analytiker, politiker och alla wannabe-makthavare hävdat är helt i sin ordning.
Bunkra upp med lite öl/saft/whisky eller vadsom och … som man säger enjoy the show. Det kommer bli ett episkt fyrverkeri av tragedier som utspelar sig inom en mycket snar framtid. Jag skriver detta för att vara cynisk men vad som väntar är bortom allt förstånd i mänskligt lidande på grund av ett finansiellt system som helt satts ur spel av korrupta politiker och makthavare (detta inkluderar även Svenska politiker och makthavare).
Profitez du spectacle
Bra artikel, fast jag vet inte den andra sidan är bättre. Själv röstar jag inte, då jag inte för mitt liv kan tänka mig stödja något så genomkorrupt som vårt skuldslaveri.
Tack för din kommentar!
Kunde inte sagt det bättre själv faktiskt. Missförstå mig rätt men jag är inte för alliansens politik heller (möjligen en och annan fråga), jag skulle nog kategorisera mig som partipolitiskt obunden. Jag går efter det parti som erbjuder den mest sunda politiken och genomför det. Det finns väl inte mycket av den varan i det politiska landskapet vad jag kan se just nu.
Personligen är jag också av åsikten att oavsett vilket parti eller ”block” man röstar på så är det bakomliggande krafter som påverkar dessa politiker att genomföra politik som de egentligen inte representerar. Det är så att säga inte folkets vilja som man lyssnar till utan snarare där pengarna finns.
Som alltid väl rutet!
De som gör mig mest besviken är faktiskt Miljöpariet, som sätter sig fullkomligt i knät på Mona. Att släppa alla sina ideal så till den grad, bara för att få någon enstaka ministerplats, i en eventuell framtida regering, som inte kan bli annat än en röd grön röra.
Miljöpartiet skulle framstå som mycket mer rakryggade om de höll sig till vad de från början utgav sig för att vara, ett parti med vågmästarroll i en riksdag som inte har en aning om vad evig exponentiell tillväxt innebär.
Tack för era kommentarer!
Jag vet faktiskt inte vad som gör mig mest besviken. Jag kan inte ens peka åt något enskilt block och än mindre något enskilt parti. Det enda jag vet är att politikerna insett vartåt det barkar och vet inte hur de ska agera. Jag skulle tro att det råder meningsskiljaktigheter bland båda blocken men som en journalist på SVT sa häromdagen, Alliansen är bäst på att dölja det.
Mona Sahlin och den rödgröna axelmakten (lånar uttrycket från Cornucopia) däremot misslyckas fatalt och visar prov på sin inkompetens genom att helt blotta sina svagheter och splittringen inom gruppen. Jag tror inte det ena eller andra är bättre vad gäller blocken men jag är förstummad över den osäkerhet som de rödgröna uppvisar. De är nästan ett slagna redan nu och de beter sig som om det vore så.
Märkliga tider vi lever i. Om jag inte har fel så kan det bli första gången på mycket mycket länge som ett borgerligt parti (M) får regera mer än en mandatperiod i streck.