Musik @ Centrifugen

Krisen i Grekland är på väg in i en fas där den inte längre är ett hot mot bara Grekland utan även hela EU. Vad är det som hänt egentligen? Givetvis är det komplicerat och omfattande men vad det i grunden handlar om är förhållandet mellan statsskulden och BNP. Nivåerna för denna kvot har nått nya höjder för många länder inom europa, så till den milda graden att det påverkat utsikterna för deras kreditvärdighet. Just i Grekland är detta på väg att eskalera då investerare nu flyttar sitt kapital och innehav ut från Grekland. Grekland har visat att de har stora bekymmer med skatteflykt och korruption vilket inte förbättrar läget. För EU handlar det inte bara om Grekland utan förtroendet för hela EU som region.

För EU och inte minst EMU är risken uppenbar. Man måste nu troligen gå in och rädda Grekland som man ser befinner sig i en uppenbar risk att försätta hela eurozonen i kris eftersom lån till grekland påverkar utsikterna för euron som valuta. Det man också bävar för är att IMF ska behöva komma in och låna till Grekland. Troligen är det inte bara Grekland som är i fara. Även Spanien, Portugal, Irland och Italien. Om IMF måste axla rollen som sista utväg för dessa länder så måste även ECB stiga in i rollen med sedelpressen som redan sedan tidigare går varm. Det måste de göra ändå men genom IMF blir situationen än mer prekär då IMF ställer krav som kommer att hämma återhämtningen, troligen för hela eurozonen.

Man ska komma ihåg att IMF består av delegater från hela världen och representationen från EU är bara strax över 20% i IMF vilket gör att EU kommer att hamna i ett scenario där man är under översyn av länder utanför EU och detta är inte ett bra alternativ. Till detta kommer det faktum att Kina länge varit underrepresenterad inom IMF vilket kommer korrigeras på bekostnad av bland annat EU. Kommer världen vilja ge EU det stöd det behöver och på villkor som inte i alltför hög grad hämmar återväxten?

Stimulanspaketen har skapat en falsk efterfrågan och en tillfällig uppgång i ekonomin samtidigt som det belastat länders statsbudgetar och statsskulder. Detta kommer bli ett diskussionsämne för lång tid framöver, huruvida man kan stimulera sig ur en finanskris. John Maynard Keynes förespråkade detta på tidiga 1900-talet och många menar att det vara en av orsakerna till att depressionen på 1930-talet förvärrades. Det vi ser idag är en global ekonomi som är sammanlänkad och många menar att det som väntar denna gången är en värre depression än på tidiga 1900-talet just på grund av att ländernas ekonomier är mer sammanlänkad idag.

Om det inte redan är uppenbart så ska det tilläggas att krisen i Grekland och snart även i Spanien, Portugal, Italien och Irland förvärras av att de inte har en egen valuta. Det är detta som gör att ECB motvilligt måste rädda dessa länder då ett lands inställda betalningar (”konkurs”) kommer påverka hela eurozonen. Räddar man ett eller alla av dessa länder så får det också en övergripande påverkan på eurozonen så oavsett vilken väg ECB väljer så är det en svår situation.

Sverige är som bekant inte med i eurosamarbetet (inte än ska tilläggas) men för oss kommer prövningarna att bli många. Investerare kommer att flytta sina placeringar bort från eurozonen och EU vilket kommer påverka euron och inte minst kronan. Troligen kommer riksbanken dessutom att agera genom att, likt finanskrisen under 2008/2009 med USA ingå swapavtal eller stödköpa euro vilket troligen kommer försvaga den svenska kronan. Det skulle ju kunna sägas gynna exportindustrin då en svag krona brukar generera goda inkomster för exportberoende företag. Problemet är bara att omvärlden håller på att dra in på investeringar och produktion. Detta syns inte minst på Kina som nu drar ner på stimulanserna för att inte överhetta sin egen ekonomi. Detta kommer ha stor inverkan på svenska exportberoende företag.

För sveriges räkning är en försvagning av kronan samtidigt som exportindustrin drabbas ett dubbelt slag. Sveriges BNP är till hälften beroende av exportindustrin och givetvis kommer en global minskning av produktion att slå hårt mot Sverige. Det har det redan gjort efter finanskrisen 2008/2009. Det kan handla om nerdragningar och om mycket stora varsel under 2010 och 2011. Mängden arbetslösa kommer att belasta kommunerna så mycket att deras ekonomi hamnar i stor obalans. Man ska komma ihåg att här är det inte bara frågan om att det kommer varslas människor utan sysselsättningsgraden kommer minska kraftigt. Detta innebär fler långtidsarbetslösa och en mycket svår situation för regeringen oavsett vem vi får efter valet till hösten. Staten kan komma tvingas till skattehöjningar oavsett vilken regering vi har. Utan skattehöjningar kommer man inte kunna hålla kommuners budget i balans med så låg sysselsättning och den graden av arbetslösa som det kommer att handla om de kommande åren.

Vad kan vi förvänta oss förutom skattehöjningar? Om första decenniet under 2000-talet handlade om löneökningar så kommer andra decenniet att handla om lönesänkningar. Det är en mycket kraftig ”korrigering” på gång i världekonomin som kommer tvinga företag till lönesänkningar, till detta en försvagning av valutorna. Behöver knappast påvisa vad detta har för inverkan på köpkraften hos den genomsnittlige svensken. Detta inverkar på det som man faktiskt är med och betalar. Exempelvis fackavgifter, prenumerationer, diverse aktiviteter och saker som vi tar för givet att man deltar i eller betalar.

En annan aspekt av allt detta är pensioner. Vårt pensionssystem är beroende av världsekonomin då delar av pensionssystemet är uppbyggt av placeringar inom fonder och aktier. Med en kraftig korrigering inom världsekonomin kommer även pensionssystemet att ta en hård smäll. Långsiktigt kommer valutorna att kraftigt att ha försvagats och det kommer att inverka på pensionerna då de inte korrigeras för inflation. Jag tänker inte göra något utlägg för pensionerna mer än att konstatera att pensionsåldern troligen kommer att höjas. Till detta kommer regeringen även införa dödshjälp för att minska kostnaderna inom sjukvården och minska belastningen på pensionssystemet. Behovet av att få igång en fungerande ekonomi kommer inte att ha några gränser. Mycket av det vi trodde var omöjligt kommer att bli självklart inom några år.

Man talar om en ”unfreeze” där man menar att det som definierar ett modernt samhälle och dess välfärd måste lösgöras och struktureras om på ett vis så att ett fungerande samhälle kan upprättas. Finanskrisen kommer att sätta många länder på enorm prövning och man måste definiera om vad som är välfärd och ett fungerande samhälle. Det är en skrämmande tid som väntar. Sist man upplevt något liknande (och det finns väl knappast många kvar som minns) är depressionen i första halvan av 1900-talet och alla vet vad det ledde till. Sammanbrott av samhällen och områden inom Europa är nu inte bara möjlig utan det är en pågående process. Det som pågår i Grekland är i allra högsta grad ett hot mot hela EU.