Loading ...Jahapp, dagen har knappt börjat och redan känns det som att den är över. Har hunnit ta några koppar kaffe och smälta gårdagen som fick ett dramatiskt avslut. Vid 21-snåret lade vi ungarna men sonen var lite tjurig. Sonen ville sova i mamma och pappas säng vilket vi jobbat länge på att han inte ska göra längre eftersom han måste lära sig att sova i sin säng. När han inte fick detta tjurade han och beslutade sig (när vi trodde att han låg o sov) att gömma sig nånstans i lägenheten. Han gömde sig så väl att vi var tvungna att ringa polisen.
När vi först insåg att han var borta så svepte vi igenom lägenheten överallt och letade, i garderoben, under sängar och bakom soffor och fåtöljer. När vi inte hittade honom gick vi ut och några grannar gjorde en hjälteinsats och började också leta. När jag insåg att vi inte hittade honom ringde jag 112 och dom skickade polisen. Lagom tills polisen kom så sprang jag in för att kolla lägenheten en sista gång då polisen redan var ute och letade och gissa vad.. han låg under vår säng OCH SOV!!!
Jag hade varvat letandet ute med att leta inomhus för att se om han “kommit tillbaka” och jag är säker på att han inte låg där förut eftersom vi kollade där när vi först svepte igenom lägenheten. Nu vet jag hur föräldrar vars barn försvinner känner sig, känslan är lika obehaglig som det mest obehagliga någon kan tänka sig. Att han låg under vår säng gjorde mig lika glad som pinsamt irriterad eftersom en hel hord grannar och polisen letat efter honom.
Lyckligt slut? Ja
Det var min onsdagkväll.. nu väntar en torsdageftermiddag och kväll.. som småbarnsförälder.. suck.
