Loading ...Detta är ingen vanlig recension. Detta är en multitrådad recension i sann psykedelisk anda. Vi ska börja med att recensera filmen. Sedan kommer vi att titta närmare på två recensenter och deras varierande filmsmak och hur det artar sig när de jobbar på varsin stor tidning och ska låta oss falla för deras dåliga / bra smak. Vi börjar med MIN recension.
Det började någon gång på mitten av 80-talet för mig. För att vara exakt så var det 1984, när jag flyttade till Landskrona och fick min första upplevelse av reklamfinansierade tv-kanaler. På den tiden var det bara en kanal som gällde, det var Sky Channel som sände diverse tecknade serier på helgen varav några var Inspektor Gadget, He-Man, She-Ra och en massa annat men en serie minns jag väl. Började lagom vid 10-snåret på lördagar och söndagar och hette Transformers. Det handlade om robotar som krigade mot varandra, indelade i två grupperingar, Autobots och Decepticons. Det var maffiga strider som utspelade sig i diverse miljöer men allt som oftast på jorden, i alla fall till en början. Handlingen var ganska enkel. Antingen var det något Autobots skulle göra men Decepticons hann före och så blev det lite gruff, eller så var det Decepticons som oprovocerat skulle hitta på något bus och Autobots skulle stoppa dom. För det mesta mynnade det ut i retirering för Decepticons.
Nu är vi inne på 2007, 5:e juli (premiären var igår). Jag minns att jag sa till mina klasskompisar att detta kommer att komma på film en dag, det är för bra för att inte bli film. Fast på den tiden var det inga serier som blev filmer, inte så som det är idag åtminståne. Chanserna att man skulle göra en film baserat på Transformers var som att påstå att jorden var rund för 600 år sedan. Så tokigt va!? Nu är vi där!
Vad har vi lärt oss. Vi har lärt oss att Decepticons fortfarande vill oss ont, vi har lärt oss att Autobots vill oss gott (förutom Ironhide som med viss tvekan accepterar att inte mosa människor). Filmen som nu går på bio är producerad av ingen mindre än Steven Spielberg och regisserad av Michael Bay. Det är ett namnkunnigt gäng som ligger bakom filmen, dessutom har man låtit originalrösten till Optimus Prime användas. Filmen innehåller alla element som kännetecknade serien, även om robotarna inte intar samma skepnad och form, inte exakt åtminståne så känner man igen gänget. Handlingen är lika ryckig som serien kunde vara under vissa delar av filmen och handlingen är ganska enkel men man lyckas väva ihop ett antal bihandlingar i filmen på ett ganska bra sätt. Det är ganska enkla dialoger, nästan realistiska på så sätt att det inte är några geniala konversationer. Det som sägs behövs sägas och är sagt på ett sånt sätt som jag kan tänka mig att man sagt på riktigt. Möjligen kan man diskutera den kvinnliga huvudrollsinnehavaren som är lite stel i sin roll. Men vad gör det när vi har 10-meters robotar som slåss mot självaste US-Navy. Jag tänker inte gå in på handlingen för det får ni tamigfan gå o se själva men den är lika enkel som självklar för den som följt serien på 80-talet.
Nu till en mer psykedelisk del av denna recensionen. Jag tänkte ta mig friheten att recensera två recensioner. En på DN skriven av Fredrik Strage (länk) och en skriven av Hynek Pallas på SvD (länk).
Vi börjar med recensionen på DN.
Fredrik börjar sin recension med “Jag är en sucker för amerikansk patriotism på bio. Jag får gåshud när Bill Pullmans president leder flygoffensiven mot utomjordingarna i “Independence day”. Men dialogen i “Transformers” är så bottenlöst usel, rollfigurerna så stereotypa och skådespelarna så kassa att man längtar efter att de onda robotarna ska förgöra varenda jänkare som bräker “this is so not happening” eller “we are so out of here“.
Fredrik menar att det är okej att Bill Pullman står och säger “Tonight, is the night we fight…” framför ett gäng amatörer som precis lärt sig flyga F-16 plan efter en 10-minuters kurs men det är inte okej att säga “this is so not happening” när 10- och 20-meter höga robotar krigar mitt i stan. Nog för att filmerna är påhittade men var drar man gränsen för vad som är okej och inte okej när man ska sålla bland korkade dialoger.
Sedan syftar Fredrik på “amerikansk patriotism” och menar att han är en sucker för detta på bio. Min fråga är, är en film patriotisk bara för att den släpps den 4:e juli. Nog för att “född den fjärde juli” och “Independence Day” släpptes på denna halvkorkade dag, men Transformers är längre i från 4:e juli än någon annan film av liknande karaktär. Det enda patriotiska med filmen är att den har premiär den 4:e juli och det är inte patriotism. Patriotism är nära knutet till handlingen och mig veteligen utspelar sig inte filmen i närheten av den dagen, även om det är sommaren så ser jag inga amerikanska flaggor svaja för högvarv i filmen. Vad jag däremot ser är en massa smygsponsring, såsom en C:\ Prompt (Microsoft), Ett SD-minne från Panasonic, bilar som tillverkats av GM (ja just det) och en jävla massa surfande på Yahoos sidor. Nog för att det är amerikanska saker men det är inte mer patriotiskt än något annat som kommer från “Land of the free”.
Fredrik skriver vidare: “Men i tidigare filmer som “The rock”, “The island” och “Armageddon” har han anlitat skådespelare som skänker replikerna en viss trovärdighet. Här struntar han i det, kanske för att robotarna ska verka mer levande. Och jämfört med sina motspelare av kött och blod uttrycker den tio meter höga robothjälten Optimus Prime ett känslospektra värdigt Meryl Streep.”
Va? Trovärdighet? Vad Transformers handlar om är att konvertera en tecknad serie till biofilmsduken och då bevara så mycket som möjligt av detta på bioduken. Om man anstränger sig lite så kan man faktiskt känna igen många av karaktärerna (många är nya och vissa finns inte med). Man har själv gått ut med detta vid en filmad presskonferens och jag tycker det är märkligt att man lägger stor vikt vid trovärdighet. Trovärdigheten är bunden till den tecknade serien och att inte ha sett den ger möjlighen Fredrik en ursäkt att skriva det han skriver men att påstå att “The Rock” och “Armageddon” skänkte ett uns av trovärdighet är att överdramatisera en recension.
Slutligen skriver Fredrik: “Effekterna är snygga - förstås. Lastbilar, helikoptrar och stridsvagnar förvandlas till robotar som pucklar på varandra. Halva Los Angeles hamras till grus. Men efter två timmar och tjugotre minuter bryr man sig fortfarande inte om vem som vinner. Och man har fortfarande inte sett ett plåtvidunder som är hälften så charmerande som den gula folkvagnen i “Gasen i botten, Herbie“.
Beklagligt att en recensent skriver så nedlåtande om en film som på förhand knappast utgav sig för att vara en oscarsvinnare inom kategorin drama. Transformers är en b-rulle för de som inte gillar den och en bra actionrulle för resten. För en liten skara människor som också sett den tecknade serien så är Transformers den fulländade konverteringen från en tvådimensionell tecknad figur till en tredimensionell varelse i en virtuell värld gestaltad på bioduken för oss dödliga.
Fredrik får tycka vad han vill, men jag tycker att man som recensent bör ha en mer nyanserad bild än vad han visar. Dessutom förväntar jag mig att recensenter gör lite “research” när filmer som dessa dyker upp. Precis som när spel görs om till filmer så bör recensenten kanske sätta sig ner och spela det där förbannade spelet så han kan ge en TROVÄRDIG beskrivning av hur man översatt spelet till film och huruvida detta är lyckat. Faktum är att vissa spel är så dåliga i sig att man inte bör göra film av dom och görs det så blir det ändå uselt och då måste man kunna säga om filmen avspeglar spelet på ett rättvist sätt eller inte för det är i slutendan vad folk är intresserade av, inte om filmen är dålig.
Samma sak gäller Transformers, alla får tycka vad de vill men man bör, som recensent ha sett serien (valda delar kanske men dock) för att kunna ge en korrekt bild av filmens korrekthet i förhållande till serien och inte en massa ordbajseri i syfte att imponera på någon annan?
Slutligen, vad är detta för humbug?
“Flera av de inledande scenerna - som när en soldat vinkar till sin nyfödda dotter genom en webbkamera eller nörden stjäl snygga tjejen från fotbollskillen - skulle kunna användas som rekryteringsmaterial för al-Qaida.”
Vet han inte om att folk faktiskt betalar för den tidningen och sålunda en del av hans lön?
Nästa recension var SvDs recension, skriven av Hynek Pallas.
Hynek inleder med en grundläggande beskrivning i korta drag om vad filmen handlar om, med lite strösnack om Michael Bays egenskaper som actionregissör. Hynek tillåter sig uttrycka känslor kring filmen vilket jag saknade i Fredriks recension. Alltid trevligt med en beskrivning av recensentens känslor:
“Transformers gör regissören ingen besviken: explosionerna är förmodligen fler än i alla andra biofilmer det här året – sammantaget. De ackompanjeras dessutom av en konstant matta med pampig kampmusik av det slag som blivit Bays signum. Och ljudet i biografen är bitvis öronbedövande.”
Mycket trevligt med beskrivna känslor. Det är känslorna under biografbesöket som i kombination med sinnesuttrycken utgör mycket av vad vi känner för en film, oavsett om det är negativt eller positivt. Även om vi inte reagerar på samma saker eller tycker samma saker som recensenten så är det viktigt att veta vad recensenten känner när denne ser filmen.
Ett annat exempel på en bra beskrivning för handlingen är följande från Hynek: “Bays smarta drag i den här mekaniska röran är att ge filmen ett bultande tonårshjärta. Huvudpersonen Sam som står i centrum – och gärna hade fått göra det mer – är en grabb i sena tonåren som har de vanliga problemen för sin ålder: finnar, föräldrar och brudar“.
Jämför det med Fredriks ordbajseri: “Men i tidigare filmer som “The rock”, “The island” och “Armageddon” har han anlitat skådespelare som skänker replikerna en viss trovärdighet. Här struntar han i det, kanske för att robotarna ska verka mer levande. Och jämfört med sina motspelare av kött och blod uttrycker den tio meter höga robothjälten Optimus Prime ett känslospektra värdigt Meryl Streep“.
Jag förväntar mig inte att alla recensenter skriver positiva saker, det är inte vad detta handlar om. Vad det handlar om är att beskriva filmen utifrån recensentens känslor och upplevelser och få oss att få en uppfattning om hur recensenten upplevde filmen. Hynek har recenserat på ett sätt som får en att bilda en uppfattning om filmen och dess handling på ett sätt så man kan förstå om filmen är något man vill se eller inte. Fredrik skriver inte det på ett sätt så man kan bilda sig en uppfattning. Det enda jag får ut av Fredriks recension är att han är en mycket bitter man.
Slutsats.
Jag tycker det är märkligt att det kan vara sådana skillnader på recensioner. Jag förväntar mig en sak, Recensentens egna intryck beskrivet på ett sätt så det hjälper oss att bilda en uppfattning om filmen är något för oss eller inte. Nog för att Fredrik skriver det han tycker, men han MÅSTE ha betalt per skrivet ord för man kan inte såga en film på det viset utan att ha gjort en bakgrundscheck på serien.
Förresten, när kommer Robotech som film?…
