Musik Från Centrifugen

Det är något ruttet, något unket som får det att sticka till i näsan. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det är stort. När man blir en förälder och utvecklar en god och bra relation till barnen så är jag av den åsikten att man får ett sjätte sinne för saker som inte stämmer. Man känner på sig att något är fel, om det är när barnet gråter, något man väntar på tar tid (pengar, brev, besked mm). Man blir någon man inte varit helt enkelt, såvida man inte varit det tidigare.

För min egen del så har allting kretsat kring myndigheter, företag och organisationer som inte sköter sitt jobb. För en person som är van vid att misstag begås så blir man föga förvånad när samma misstag upprepas och det är där jag befinner mig idag. Man får papper i brevlådan som får en att undra, man ringer upp och ingen vet vad som står på pappret man just fått förutom en person och denne har fel om vad som står på pappret. Dessutom betvivlar han mina uppgifter om vad som står på pappret. I detta fallet var det Växjö kommun. Vi är alla människor och nog är man dum om man förväntar sig ett felfritt samhälle. Vad jag inte riktigt kan greppa är att misstagen som begås är av sådan karaktär att man blir grovt lidande, både psykiskt, ekonomiskt och ibland även fysiskt.

Nu är dessa ting av mindre skala än de känningar jag fått på senare tid. Som förälder till en diabetiker så ställs man inför andra utmaningar än andra föräldrar. Varje barn är unikt och alla barn kräver en viss form av uppmärksamhet, vi kanske har mindre bekymmer än många andra föräldrar vars barn har allvarligare sjukdomar och handikapp. Må så vara men för egen räkning så ställs man inför utmaningar som många gånger försvåras p.g.a myndigheter eller företags bristande förmåga att tillhandahålla den service och de tjänster som man har laglig rätt till. Likaså har världsbilden ändrats vilket gör att man nu är mer bekymrad för vad som komma skall. Jag ska säga som det är så får jag det sagt, min dotter dör om hon inte får sin medicin. Medicinen har förlängt hennes liv, hittils med 4 år. Förhoppningsvis tills jag själv är död för det sista jag vill uppleva är mina barns död. Det känns ibland dock som att den pina man går igenom på denna planet ibland är en enda lång prövning av olika sinnestillstånd och annat. Jag kan inte hjälpa att jag känner att världsbilden kommer att ändras till något som kommer att orsaka mer skada för min familj än vad någon myndighet gjort.

Fast jag kanske bara är nojig på sena timmar, eller är jag? Jag kan faktiskt inte förstå att jag fått utstå så mycket som jag trots allt gjort. Man är numera 30 år och har upplevt en hel del. Mycket kommer att gå förlorad i glömska medan annat berättas till barnen och anhöriga. Jag hoppas innerligt att jag har fel kring mina apokalyptiska känningar men om jag inte har det så vet jag bara en sak som är säker. Jag kommer inte att tolerera att min familj utsätts för de “misstag” som hittils präglat vår tillvaro. Jag är trött på att människor begår grova fel och tror att det är förlåtligt och att vi bara ska förväntas att gå vidare.

Jag vill nämna saker jag finner minnesvärda i sammanhanget:
- Försäkringskassan delar upp två blanketter och ett intyg så dessa hamnar på två olika kontor, ett där bara ansökan finns och på det andra nästa ansökan med intyg. Båda kontoren ringer inom loppet av 30 minuter. Den ena frågar efter den andra ansökan, medan andra kontoret söker ansökan och intyg.
- CSN säger att jag inte kommer att klara av mina studier, 6 år senare har jag examen och ett jobb inom området.
- Dottern blir särbehandlad på ett kommunalt dagis, diskrimineringen uppmärksammas av kommunal och med hjälp av egen kraft och viss pådrivande från kommunal tillrättavisas personalen.
- Växjö kommun skickar ut en blankett som de själva inte vet vad det står på. Dessutom blir man idiotförklarad när man läser upp vad det står på den.
- Växjö lasarett diskriminerar min sambo och personen i fråga blev tillrättavisad, innan det kom till detta hotade vi med anmälan till socialstyrelsen.

Jag får ofta frågan, vad det är som gör att vi har dessa problem eftersom det uppenbarligen tycks fungera för andra familjer. Ja, det är en bra fråga för jag vet ärligt talat inte. Vi lever som normala familjer gör, inget märkvärdigt men ändå tycks saker och ting gå fel.
Nu vet jag att jag är den gnälliga typen men det har inte alltid varit så. Jag var en blyg kille en gång i tiden som knappt vågade sätta ena foten framför den andra. Jag bad om ursäkt för att jag fanns! Men allting började på något sätt med mitt första besök hos försäkringskassan där dom på mitt första ärende kan man säga begick ett misstag och på den vägen är det. Jag är skolad för att kriga med myndigheter. Jag önskar att saker och ting vore annorlunda men på något sätt känns det som att jag kommer få kriga och tyvärr mot de som är tänkta att hjälpa mig.

Jag kan ibland önska att Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och övriga nissar i riksdag och regering för den delen läste detta och slog mig en signal så kan jag berätta mer om hur Sverige fungerar för oss här i Växjö. För en större samling inkompetenta individer samlade under ett tag på de myndigheter vi har att göra med finns inte.

Om Göran ändå gör ett besök här och undrar så.. nej, jag kommer att rösta som jag gjort de senaste 3 valen.. blankt!

Som en liten anekdot så är här en till som har problem med myndigheter..
http://hd.se/senastenytt/detalj.shtml?id=40507