Loading ...
Rubriken är udda. Jag kunde faktiskt inte komma på något bättre. Vad det handlar om är min högerhand som är “defekt”. Vad som händer är att den skakar till och från i situationer där det inte är normalt att den ska göra det. Den skakar även i vissa vinklar. Mina fingrar skakar också till och från. När man upplever ett problem söker man alltid förklaringar och det bästa jag kan komma på är vad som hände mig när jag var mindre. När jag var i unga tonåren så ramlade jag av en mur (ca: 2 meter hög) och fick en spricka i handleden (högra handen givetvis). I en inte alltför avlägsen framtid efter denna händelsen så ramlade jag med cykeln och bröt handen (samma hand) och det är efter detta jag tror jag fått de problem jag har. Gissningsvis är det en nerv i kläm.
Nu blev det inte bättre än att jag tog mig i kragen och besökte en vårdcentral i närheten där vi bor. Jag berättade om mina problem och att det bara är högerhanden. Det sjuka är att skakningarna är ALLTID där, MEN dom förstärks när jag koncentrerar mig på att det finns där. Om jag exempelvis har en kopp kaffe i handen och handen börjar skaka så börjar jag tänka på att handen inte får skaka och då plötsligt skakar det till ännu mer och allt blir fel. Visst, kanske fånigt och då kanske en del tror att det är psykologiskt betingat men så är inte fallet för skakningarna är ALLTID DÄR och det är BARA högerhanden. Vänsterhanden är helt fungerande.
Läkaren funderade över om jag borde prova medicinering och då samma medicin som artister har för att bli av med sin scenskräck. Tydligen har artister (vissa i alla fall) liknande symptom. Jag sa att jag inte tänker ta mediciner för en sådan sak som skakningar i högerhanden. Det är för mycket medicin i förhållande till vad jag tjänar på det.
Vad gör läkaren, jo han ber mig avvakta då han ska ta kontakt med neurologin på lassarettet för att boka tid för mig. Han sa att det kan ev. dröja månader innan jag kan få en tid. Jag sa att det gör inget, jag kan vänta. Vad händer? Jo det går c:a 2 veckor och nu, idag, fick jag ett brev och det innehöll:
*trumvirvel*
Recept på medicin. Denna medicinen innehöll beta-blockerare som blockerade stresshormonerna och hade sålunda en lugnande effekt på hjärtat (läs om “Inderal Retard” på FASS.se). För mig är detta helt oacceptabelt. Jag talade om vad som gäller, jag vill inte ha mediciner för detta. Det är ju trots allt bara högerhanden som skakar, inte båda. Jag sa ändå till honom att jag VÄGRAR ta mediciner. Absolut INTE mediciner som har en lugnande effekt på hjärtat. Jag nämnde att jag tidigare haft panikångest och i de sammanhangen tagit liknande medicin och haft en nära döden upplevelse på grund av medicinen.
Jag ringde vårdcentralen och fick invänta ett telefonsamtal från en läkare som hoppat in i den tidigare läkarens plats då denne tagit semester. Senare på eftermiddagen ringde denna “vikarie” och jag talade om vad som hänt och att jag under inga omständigheter tänker ta medicin för mitt problem. Då jag inbildade mig att detta skulle gå att lösa med en remiss till neurologen som jag blivit lovat från första början så blev jag besviken när hon istället gav mig en telefontid med den ursprunglige läkaren efter denne kommit tillbaka från semestern. Vad har vi lärt oss av detta? Det är totalt meningslöst med läkarbesök.Hoppas jag dör i förtid så jag slipper äldrevården för den har man ju om än hört ännu mer skit om!
