Loading ...
Det är med förvåning jag kan konstatera att jag bott och vistats i småland i 10 år. Det är varken mer eller mindre. Om jag inte minns fel så är det EXAKT 10 år sedan den 19:e augusti. Jag minns när jag, min mor och en vän till henne körde flyttlasset från Landskrona till Småland och Växjö. Jag minns vägen vi körde via Ljungby. Jag minns hur vi kom upp mot den trapp där jag skulle bo, inneboende hos en äldre man som hyrde ut sitt rum.
Jag minns också mina första veckor av ensamhet samtidigt som man försökte acklimatiseras till studentlivet. Jag var ingen festnisse som festade så jag försökte komma igång med studierna ganska fort. Föga anade jag vad det skulle innebära. Det är inte så att jag har förträngt något men det är mycket som hänt under dessa 10 år. Jag har pluggat, jobbat, skaffat familj och barn och en massa annat. Det har varit 10 år av utveckling på många olika sätt. Vet inte riktigt hur jag ska fira det men vi får se hur det blir.
Oavsett så har jag behållt mina rötter och är fortfarande BoISare och glömmer inte tiden varken i Landskrona och i Malmö där jag växte upp. Man minns fortfarande hur man som liten sprang omkring på trelleborgsgatan i Malmö och busade, tiden i Landskrona när man pluggade och på fritiden lekte med polare. En händelse som dock väcker sorg är att en av de som hjälpte mig när jag skulle åka till Växjö, en gammal polare avled förra året och även om vi inte träffades så ofta efter min flytt så minns jag de stunder vi hade tillsammans när vi var och spelade fotboll, käkade pizza och satt framför datorn och spelade. Jag tänker inte nämna dennes namn men varje gång jag tänker på våren och sommarens intåg så blir jag påminnd om min kompis som jag inte kommer att träffa igen.
Sedan min flytt till Växjö har jag hittat andra intressen. Jag har funnit tycke för Östers IF och går på några av deras hemmamatcher varje år. Mitt hjärta är alltid randigt men jag försöker stödja den lokala föreningen vars historia borde konverterat mig för länge sedan men en gång randig alltid randig! Utöver fotboll så har mitt intresse alltid varit datorer. Det var därför jag flyttade till Växjö, för att plugga datavetenskap. På senare tid har jag dock tröttnat på datorer och försöker återuppta mitt musikintresse. Just nu sparar jag till en akustisk gitarr. Mitt intresse för datorer började redan i Landskrona men kulminerade under min tid här i Växjö när jag läste datavetenskap. Nu är det på nedgång då jag vill satsa på mina barn och se att dom får en rolig uppväxt, spela något instrument och njuta av 30-års strecket.
Jag har alltid varit, är och kommer alltid att vara en pessimist. Av någon outgrundlig anledning ser jag alltid värsta scenariot i alla scenarion. Allting måste återspeglas från ett “värsta perspektiv” när jag ska överväga något. Min tid i Växjö har lärt mig att livet är hårt. Vill man få något gjort så måste man göra det själv och det har nog gjort att jag har kommit dit jag vill idag. Jag har ett jobb, familj och barn, det är vad man kan önska sig. Ärligt talat vet jag inte var jag är på väg idag men det känns som jag stannar där jag är och njuter!
