När jag var liten, hade jag en världsuppfattning som täckte såväl geografiska som moraliska och religiösa aspekter kring hur livet fungerade. Allt detta (utom det geografiska) har omkullkastats flertalet gånger och jag har fått inse att det jag ville bli, blev jag men det är få andra som är det i sitt vuxna liv.
Det är få personer jag ser upp till i min ålder men det finns några. De personer som jag har mycket respekt för finns på mitt jobb och i min privata krets. Dom är inte många men det är en skara som visar att det finns hopp för mänskligheten.
Om ett UFO kom ner och frågade mig vad jag tyckte om gjorden skulle jag inte föra några bra synpunkter vidare. Det finns nämligen inte så många bra saker med hur vi har det idag. EU slickar USA-röv, Sverige slickar sig själva så mycket så stoltheten har blecknat. Vi har slutligen fått en nationaldag, det tog några hundra år men nu är det fixat. På köpet fick vi mer arbetsdagar på året och dessutom är det ingen som vet riktigt hur detta ska firas. Vad är det som händer?
