Loading ...
Nu så är det dags att förtälja historien om hur Växjöhem bygger, vi har kommit till del 2. Det kunde varit en harmlös berättelse om det inte varit för det faktum att företag och kommuner är inne i en hybris av någon form när man måste tjäna pengar på alla möjliga sätt och inte spilla sopan oavsett vad priset är.
Vad mumlar jag om? Denna gången handlar det om det som vi upptäckte strax efter vi flyttat in i vår lägenhet. Personer från Växjöhem hade berättat om hur mycket hänsyn som hade tagits till miljön och hur man återanvänt jorden från det gamla vårdhemmet ovanför backen där vi bor. Det lät sunt tänkte vi. Vad vi inte visste var att den jorden inte var helt ren. Det har tidigare varit sopor, kan man säga, från gamla vårdhemmet innehållande gamla porslinskoppar, glas, tallrikar och annat. Detta har man malt ner grovt med tillhörande jorden och strött ut som tomtjord utanför alla husen i området. Föga anade vi första gången gräset var grönt att vi skulle behöva sanera jorden. Än idag hittar vi stora glasskärvor som kommer upp efter regnet. Det är inga små glasskärvor heller. I början var det nästintill obehagligt att vistas på vår tomt oavsett vilka skor vi hade på oss.
Vi sanerade vår tomt en hel månad innan vi ens vågade gå ut på gräset utan att oroa oss. Vi lyckades fylla flera skålar med glas per plockad kvadratmeter. Jag vågar inte ens gissa hur mycket glas vi hittat sammanlagt. Vi påtalade detta för Växjöhem men kommentarerna var knappast minnesvärda. Man menade att det var så det var och att vi visste om detta. Vi visste att jorden var återanvänd men inte att den innehöll sånt här skräp. Dottern fick inte vistas på tomten själv och absolut inte utan skor.
Nä, jag ger inte mycket för Växjöhem och deras metoder. Detta var del 2 och det finns mer att berätta om.
