Musik Från Centrifugen

Det är med en smula ironi jag valt rubriken. I dessa tider av ondska krävs det ansträngda krafter för att hålla ihop men också att förbrödra. Rubriken syftar inte på BoISare bosatta bortanför uralbergen, sånger för HeIF eller kommunister.

Vad rubriken syftar på är snarare en kort berättelse om min “uppväxt” som BoISare utanför Landskrona. Jag är förvisso uppväxt kring kusterna i skåne. Från Simrishamn, Kristianstad, Ystad till Malmö och Landskrona. Sedemera flyttade jag till Växjö för att studera.

Den tid av ondska som följde kvävde nästan mitt intresse för fotboll eftersom studierna krävde hundra procent hängivelse. För att trotsa mitt intresse (vilket ledde mig till Växjö i första taget) och ändå hålla lågan brinnande började jag gå på några matcher. Hur kan det komma sig att jag kunde se Landskrona BoIS matcher i Växjö?.. Det gjorde jag inte. Jag fick nöja mig med Öster IFs matcher. Som BoISare är man ju egentligen bara intresserad av Landskrona BoIS men mina möjligheter att se BoIS-matcher var nästintill omöjligt. Faktum är att det VAR omöjligt.

Jag minns, jag minns min första match i Växjö. Det var Östers IF som tog emot IFK Göteborg på hemmaplan (givetvis). Jag vill minnas att detta var 1996. Egentligen kommer jag inte ihåg mycket av matchen men en händelse som satt prägel på mitt fotbollsintresse var faktiskt en händelse strax innan matchstart, eller efter halvtidsvilan. Håkan Mild värmer upp och Ravelli förbereder sig inför kommande halvlek. Plötsligt hojtar Mild, han vill ha något men det är svårt från läktaren och tolka vad han vill. Jag antar att Ravelli visste vad han ville så Ravelli går till sin målbur för att hämta en sak, under tiden riktar Mild sin blick mot motståndarnas (Östers) planhalva. Ravelli ropar till honom och slänger något, Mild reagerar inte och plötsligt får han en vattenflaska i nacken. Jag antar att det var det han ville ha.
Milds reaktion lät inte vänta på sig, han vänder sig om i tron att det kom något farande från läktarna föga anande att det bara var en vattenflaska. Han bryr sig inte om att titta ner för att se vad det var utan tittar snett på läktaren. Det tar en stund för Ravelli att lugna ner honom men snart blir det bara pinsamt för honom.

Det var den matchen. Jag vet inte varför men just den händelsen var lite speciell. Jag gick på några matcher till men det var inte många gånger under de kommande 3-4 åren. Jag följde BoIS matcher på radio och tv (text-tv) men det var ingen höjdare. Värt att veta är att under 1998 fick jag jobb och pluggade samtidigt. Inte nog med det, 1999 kom vårt första gemensamma barn, en dotter, vilket gjorde mitt liv lite mer krävande än vad det varit under de tidigare åren. Tål och sägas hur lite mitt fotbollsintresse var vid detta laget, nästintill utblåst. Dock ljusnade min framtid något när jag bytte jobb 2001 och med det nya jobbet kom något jag inte haft på det tidigare jobbet. Kolleger som var intresserade av fotboll.

Mina nya kolleger hade lite udda lag (i mitt tycke) som dom höll på. Jag vet att två kolleger höll på Hammarby IF, en kollega höll på HeIF (*hmpf*) och sist men inte minst hade vi några som givetvis höll på Östers IF. Tänk, där kommer lilla jag som håller på ett lag som egentligen ingen i hela Växjö höll på.. Landskrona BoIS. Egentligen inga konstigheter men i sammanhanget tål och sägas att mitt fotbollsintresse ökade i takt med att kollegerna diskuterade det på jobbet och likaså följde matcherna och på olika sätt. En del åkte och såg sina lag spela (utom Hammarbyarna ?) och mina möjligheter att åka på Landskrona BoIS matcher var lite bättre. Min dotter växte och var så pass stor att jag kunde avvara mig stunder och vara själv, dvs åka på matcher. Jag åkte på de matcher jag kunde. Men för att hålla igång mitt intresse gick jag även på Östers matcher.

Jag märkte att intresset i Växjö för fotboll var svalt. Jämfört med Landskrona var det nästan icke-existerande. Efter att ha varit på en match på Landskrona IP kunde jag gå på en Öster match dagen eftersom de spelade olika dagar och i olika ligor (Allsvenskan resp. Superettan). Kontrasterna var så stora så jag kände för att hjälpa till att utjämna det för det var nästan tråkigt att se på fotboll i Växjö. Jag är inte en Östersupporter i dess rätta bemärkelse. VAFAN, Jau aur en BoISare! men Öster hade inte det stöd som jag kände att dom behövde så jag och några kolleger gick på matcherna och då valde jag att ställa mig i klacken med en av mina kolleger och försöka dra igång aktiviteter. För att vara ett lag som tagit SM-guld fyra gånger har Östers IF inte fått det stöd som jag tycker ett lag ska ha.

Varför ska jag, en BoISare, hjälpa Östersupportrarna heja på sitt lag? Egentligen behöver jag inte, men fotboll är inte roligt på sittplats. Och jag bor i Växjö så då kan ju lika väl hjälpa till. Dock ställer det till med lite problem då jag är en BoISare och jag har fått en mer nyanserad bild av hur pass mycket BoISare jag är. När jag stod i klacken hos Östersupportrarna kände jag mig inte hemma. Även om jag ville heja fram Öster så kände jag mig inte hemma. Det kändes som att sitta hos en granne. Jag tänker inte säga att jag är en falsk supporter. Men för att illustrera hur jag tänker kan jag jämföra det med att jag går på Östers matcher för att få se fotboll. Men jag åker på de BoIS matcher jag kan och då givetvis för att heja fram BoIS. Det är endast när jag inte kan åka på BoIS-matcher som jag “stannar hemma”.

För den som fortfarande inte förstår så handlar det lite om supporterkultur. Alla BoISare som varit på en match på Landskrona IP vet vilken inramning det är och den upplevelsen är det närmaste man kommer en orgasm utan att egentligen få utlösning. Det är helt enkelt underbart. Men när man vill se och uppleva fotboll i Växjö kan man inte ta sittplats. Det är så fruktansvärt tråkigt eftersom Växjö har ett problem med Värendsvallen, Nämligen akustiken. Man har varit och mätt på olika platser på arenan för att lösa problemet men inga fel hittas. Likförbaskat kan man inte höra klackarna och matchen blir som en fotbollmatch på tv med ljudet sänkt. Publiken på sittplats saknar totalt engagemang. På Landskrona IP är alla med i matchen och alla hejar verkligen fram BoIS, även om det finns vissa begränsningar (vilket Black & White sköter bra med att fylla ut).

Jag ser mig själv som BoISare men jag brukar säga att jag hjälper Östers IF eftersom Eastfront gör så gott de kan men de får ingen hjälp från övriga läktare. Eastfront har växt och blivit bättre så idag har de en bra supporterkultur med många hängivna supportrar. De har alltid funnits men numera är de fler och klacken blir mer och mer rutinerad. Påminner lite om BoIS klack även om man inte ska jämföra klackar för mycket. Sen ska jag vara ärlig och säga, jag har inte något emot Östers färger men det är väl ett tecken på att jag är BoISare för jag gillar inte färgerna. Dvs, rött och blått. Det är ju Östers färger men jag kan inte gilla dom. Det är en av skillnaderna på att jag inte är en Östersupporter även om jag hjälper dom lite då och då.

Värt att notera är att i mångt och mycket så är det tack vare kollegerna som det blivit så här eftersom vi har ett gemensamt intresse, även om vi håller på olika lag. Precis som jag gick på Östers matcher fick jag med några kolleger på några BoIS matcher på Landskrona IP. Även om det varit i egenintresse så har det varit roligt. I två av fallen fick jag med mig två Östersupportrar (BoIS - Östers IF och BoIS - GIF Sundsvall). I första matchen hejade dom på Öster och jag på BoIS (givetvis) men i andra fallet, när BoIS mötte Sundsvall gällde det en kvalplats för Öster så då fick BoIS hjälp av två Östersupportrar. Föga anande dök detta upp på nyheterna i smålandsposten (Se artikel). Utan att anstränga mig vågar jag med enkelhet påstå att fotboll förbrödrar!

Jag hoppas jag inte gjort något sur. Men den som hejar på sitt lag kan själv försöka sig på att heja på ett annat lag. Det kanske går, men det räcker med en liten detalj för att det inte ska fungera fullt ut. I mitt fall har jag varit BoISare i snart 15 år och hjälpt Öster i några år men jag ser bara svart och vitt. Och det är dom färger jag älskar. Och för den som undrar vad som händer om BoIS möter Öster finns bara ett svar…

Heja BoIS!