Inte för att någon eurokrat någonsin kommer lyssna på någon som fått Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap, så sent som 2001, men här är några ord från Joseph E. Stiglitz om vad som pågår i Europa och eurozonen:
I don’t doubt the commitment of Europe’s leaders to preserve the euro. But there is clearly a lack of understanding of what is required and/or a willingness to do what is required, either for ideological or political reasons. These leaders must know that austerity by itself will restore neither growth nor confidence. They must know that without growth, there will be no confidence, and the debt crisis will almost surely only mount, which is what has been happening. They must know that even if strong fiscal constraints might prevent the next crisis, they don’t solve the current one. And they must know that, as desirable as the structural reforms that are being discussed may be, they are supply-side measures when the problem in many of these countries is inadequate demand, and the time horizon required for their implementation is out of sync with the imperatives of the crisis. In short, the policy framework on which Europe is embarked—unless accompanied by additional measures that mitigate the risk of default and enhance growth—is more likely to fail than to succeed. Markets know this. The rating agencies know this. The question is, when will the political leaders recognize this and take the necessary actions?
Europeiska ledare, politiker och makthavare har misslyckats. Sanningen svider men de kommer givetvis inte erkänna det. Istället skapar de en hävstångseffekt åt sina misstag där slutresultatet sipprar ner till skattebetalarna och medelklassen i form av olika effekter från de penningpolitiska åtgärderna och besluten. Deflation, inflation, stagflation, recession och depression. Till detta kommer lagstiftning som begränsar våra friheter såsom friheten att resa, friheten att ta med sig saker, friheten att flytta pengar, ta ut pengar eller till och med betala och köpa produkter som politiker anser är ett hot (guld… någon?).
Någonstans kommer människor förhoppningsvis att ignorera laddningstiden på sin iPhone och börja gå ut på gatorna och säga ifrån. Tills dess så kan vi fortsätta drömma om en bättre värld med friheter som tidigare generation(er) åtnjutit. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Man kan anta att vissa politiker hoppade över kapitlen i historieböckerna om 20-, 30- och 40-talet.
Dock realiserades inte frågan. Idag klockan 15.00 avgick Håkan Juholt. Här är hans avslutningstal:
”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat. Det var här i Oskarshamn som jag 1976 blev medlem i SSU Fram.
Hela mitt vuxna liv har jag efter bästa förmåga försökt verka för socialdemokratin – dess värderingar och idéer, dess politik och praktik.
För knappt ett år sedan fick jag frågan från en enhällig valberedning om jag ville bli ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti – det finaste uppdrag en socialdemokrat kan få.
Jag sökte inte uppdraget, jag blev erbjuden det. Med stor tacksamhet och ödmjukhet accepterade jag. Partikongressen i mars i fjol valde mig enhälligt att efterträda Mona Sahlin.
Från första början kände jag ett starkt, äkta och ärligt stöd från socialdemokrater runt om i landet. Partiet behövde en nystart – och fick en nystart. Det stödet känner jag även i dag, inte minst efter mina resor i landet i höstas.
Men nystarten kom av sig. Partiet har upplevt en höst som dessvärre saknar motstycke. Jag känner inte bara det interna stödet – jag känner också att socialdemokratin på senare tid har förlorat betydande stöd utanför våra partilokaler.
Jag har gjort misstag som partiordförande – hur stora de är får framtida forskning utvärdera. Sammantaget, när jag väger partimedlemmarnas stöd mot det allmänna opinionsläget, drar jag följande slutsats:
Sverige behöver en stark, optimistisk, nyfiken och framtidsorienterad socialdemokrati. Vårt land behöver en opposition som är beredd att ta över ansvaret för Sverige – som senast 2014 behöver en nystart.
Mot den här bakgrunden lämnar jag med omedelbar verkan uppdraget som ordförande för Socialdemokraterna. Jag vill inte stå i vägen för den nystart som både socialdemokratin och Sverige behöver.
Jag kommer att ge mitt fulla och helhjärtade stöd till min efterträdare – en efterträdare som jag är övertygad om kommer att representera hela partiet och som kan samla socialdemokratin.”
Vi visste att det fanns något med europakten som gjorde att nästan alla riksdagspartier ställde sig bakom den (ironiskt nog alla utom Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna). Vad kunde det vara? Kunde det vara för att Carl B. Hamilton skulle bjuda på bullar när Sverige gick med? Kunde det vara för att riksdagsledamöterna fick mindre att göra för samma eller ev. högre lön? Kanske var det för att EU är så bra helt enkelt? Nej, svaret är mer stötande och långtgående än så.
Vi börjar med följande från SVT Aktuellt:
Fredrik Reinfeldt tycker Sverige bör gå med i Europakten även om Sverige inte får vara med på euroländernas särskilda möten
Om ni inte kunde läsa det (blodtrycksfall, hjärtklappning eller andnöd) så är här ett klipp:
Nu är det ju så här att Sveriges oberoende TV-kanal lyckas trots sitt påstående om att vara oberoende inte lyfta fram den relevanta frågan: Vad ska vi med en europakt till när vi redan är med i EU? Det måste vara något eller hur? Jo, förr eller senare kommer även Sverige att få bekymmer med statsfinanserna. Det finns flera anledningar. Jag lyfter fram några här:
Hälften av svensk BNP utgörs av export av varor & tjänster.
70% av exporten går till Europa/Eurozonen.
Privata skuldsättningen är på hissnande 3000 miljarder SEK.
Finanssektorns balansomslutning uppgår till drygt fyra gånger svensk BNP.
Detta gör att även Fredrik Reinfeldt och hans hantlangare ser faran med att vara utanför samarbetet. Varför? Därför att dagens politiker tänker nämligen så här: Om vi hamnar i skiten så är det bättre att vara i skiten tillsammans än stå utanför. Sann socialistisk anda som borde göra Socialdemokraterna glada för det är ju trots allt solidariskt att hjälpa till och betala varandras skulder?
Som ”oberoende” media ställer SVT ovanligt få obekväma frågor kring EU och Europakten. Man får vända sig till brittiska Daily Telegraph för att få den dagliga dosen av hur idiotiskt allt detta är:
The text spells out for the first time that no loans will be made to governments that refuse to sign up to the pact obliging states to adhere to broadly balanced budgets – allowing only minor deficits, and this only in exceptional circumstances
Där har ni det. Anledningen till att Fredrik Reinfeldt vill skriva under pakten är så att lilleput-landet Sverige inte ska riskera att hamna utanför och bli utan nödlån efter svenska banker och finansinstitut kollapsat. Reinfeldt försöker förstås hävda att Sverige vill bidra med sin syn på budgetdisciplin och kunnande från 90-talskrisen. Det är fasaden, sanningen är avsevärt mer stötande och motbjudande som så ofta är fallet med EU, Euro, Eurozonen & det europeiska samarbetet numera. Sverige har inte mycket att komma med när den här stormen drar förbi. Det är eurokraterna som styr.
Ett scenario som målar upp sig för mig är att Socialdemokraterna drar in Erik Åsbrink i laget som finansminister (igen). Som nuvarande rådgivare för Goldman Sachs är han passande för Sverige när åtstramningspaketen ska implementeras (enligt EU, Europeiska kommissionen och IMF, också kallade för ”Trojkan”). Detta förutsätter förstås att Socialdemokraterna lär sig hur man vinner ett val.
Jag avslutar med följande: Vi vet inte vart det slutar men vi vet vart det är på väg
Ingen har missat online-protesten idag (18/1-12) mot de nya lagarna som amerikanska kongressen / senaten ska rösta om, nämligen SOPA (Stop Online Piracey Act) och PIPA (PROTECT IP Act). Det kan vara lite svårt att hänga med i vad dessa innebär så här kommer ett klipp från Khan Academy som förklarar vad dessa lagar innebär.
Och om nu någon undrar hur sådana här dumheter kan komma så långt som till kongressen och senaten så kan ni sluta undra nu, nedan är ett klipp från 2006 när senatorn Ted Stevens försöker förklara vad Internet är för något.
Man måste ge teknokraterna från eurozonen beröm. Nio länder har fått sina kreditbetyg sänkta av Standard & Poor, fyra länder med ett steg och fem länder med två steg. Dessutom har alla eurozonens länder länder utom Slovakien och Tyskland negativa utsikter. De negativa utsikterna innebär att det finns en chans på tre att kreditbetyget sänks under 2012 och 2013.
Hur räddningsfonden EFSF ska kunna användas när Tyskland är det enda eurolandet med kreditbetyget AAA och stabila utsikter är ju en fråga som teknokraterna får svara på. Det lutar åt att man drar igång ESM (European Stability Mechanism) och sedan skiter i kreditbetyg som helhet och påtvingar länderna som ingår i samarbetet att på begäran pumpa in så mycket pengar som EU begär. Bra lösning va? Jag tänker inte lyfta fram några liknelser men det är väl utan tvekan bevisat att man kommer att ösa pengar på denna skuldkrisen på skattebetalarnas bekostnad. Resultatet är självskrivet. Vi kommer få oanade konsekvenser av proportioner som kommer att rasera synen på att EU skapar fred. Men det spelar mindre roll. Det som nu är det viktigaste för teknokraterna är att skapa utrymme för att genomföra de beslut som stärker samarbetet inom EU/Eurozonen, mera ”fluff” helt enkelt. Syftet med allting som nu pågår tycks vara att helt enkelt stärka samarbetet, till varje pris.
Nu till vad det hela handlar om. Här är länderna vars kreditbetyg sänktes och deras EFSF-garantier (som en kul anekdot)
Land
Kreditbetyg
EFSF-Garanti
Cypern
Två steg till BB+
€ 1,5 miljarder
Frankrike
Ett steg till AA+
€ 158,5 miljarder
Italien
Två steg till BBB+
€ 139,3 miljarder
Malta
Ett steg till A-
€ 0,7 miljarder
Portugal
Två steg till BB
€ 19,5 miljarder
Slovakien
Ett steg till A
€ 7,7 miljarder
Slovenien
Ett steg till A+
€ 3,7 miljarder
Spanien
Två steg till
€ 92,5 miljarder
Österrike
Ett steg till AA+
€ 21,6 miljarder
Standard & Poors belyser med fem punkter varför man vidtagit dessa åtgärder
Ökad kreditåtstramning på finansmarknaderna
Ökad riskpremie för en större grupp av eurozonens emittenter
Avbelåning av regeringar och hushåll
Försvagade utsikter för tillväxten
En öppen och utdragen tvist av europeiska beslutsfattare över hur man ska tackla utmaningarna
Man pekar framförallt på EU-toppmötet den 9 december där utgången inte gav det resultat som man hade förväntat sig. Låt oss titta närmare på länderna vars kreditbetyg sänktes och se vad Standard & Poors säger. För de flesta är det inget nytt men lite nutidsorientering i situationen för skuldkrisens ”offer” skadar inte:
Cypern
The downgrade reflects our view of the systemic stresses–emanating from the eurozone–we see on the large Cypriot financial sector and Cyprus’ external asset position, which in our view remains susceptible to a write-down on its high lending exposure to Greece. Cyprus is in a net external liability position that has averaged nearly 10% of GDP between 2007 and 2011, noting that this excludes ”brass plate” holding companies and financial institutions that do not have meaningful local operations. It has run a current account deficit averaging 11% of GDP over the same period. Besides increasing funding costs, we expect losses on Cypriot banks’ loan books to Greek customers–along with the banks’ holdings of Greek government and bank paper–will further worsen its net external liability position and increase narrow net external debt to levels above 100% of current account receipts.
Frankrike
France’s ratings continue to reflect our view of its wealthy, diversified, and resilient economy and its highly skilled and productive labor force. Partially offsetting these strengths, in our view, are France’s relatively high general government debt, as well as its labor market rigidities. We note the government is addressing these issues through, respectively, its budgetary consolidation strategy and structural reforms.
Italien
The downgrade reflects what we view as Italy’s increasing vulnerabilities to external financing risks and the negative implications these could have for economic growth and hence public finances. We believe the external financing risks are exacerbated by deepening political, financial, and monetary problems within the eurozone.
Malta
Malta’s ratings are supported by our view of its relatively strong public institutions and commitment to stabilizing the net general government debt ratio near the current (2011) 63% of GDP. Relative to its size, Malta also has a relatively diversified economy that includes tourism, manufacturing, and financial services. However, the ratings on Malta remain constrained by what we view as its relatively large contingent liabilities, which stem from both its large financial system and Enemalta, the country’s ailing energy utility. In our opinion, structural issues–such as very low female participation in the workforce and relatively weak competitiveness–also hinder Malta’s medium- to long-term growth prospects and constrain the ratings.
Portugal
For Portugal, we believe this weakened policy environment could complicate domestic political support for the implementation of the EU/IMF program, put the government’s fiscal consolidation strategy at risk, and trigger further increases in Portugal’s already high net general government debt stock, which is expected to end 2012 at 106% of GDP. In our view, the debt restructuring process in Greece could further alienate potential investors in Portuguese government debt and reduce the likelihood that Portugal might be able to return to capital markets some time in 2013.
Slovakien
We believe this environment, and the lack of an effective policy response, is likely to increase caution among both households and investors. As a result, we expect precautionary savings to increase, which could, in turn, constrain the country’s growth outlook. Slovakia’s high degree of openness also makes it susceptible to shifts in external demand, in our opinion. As a result, we expect that negative growth prospects for the country’s trading partners could continue to affect growth in the Slovak Republic while the crisis in the eurozone deepens.
Slovenien
We believe this environment, and the lack of an effective policy response, is likely to increase caution among both households and investors. As a result, we expect precautionary savings to increase, which could, in turn, constrain the country’s growth outlook. Slovenia’s high degree of openness also makes it susceptible to shifts in external demand, in our view. As a result, we expect that negative growth prospects for the country’s trading partners could continue to affect growth in Slovenia while the crisis in the eurozone deepens.
Spanien
In addition to our view on the political factors, we lowered the ratings on Spain because we believe that the country’s external financing costs may remain elevated for an extended period of time owing to its high gross external financing requirements. These higher costs stem from country-specific factors, regulatory changes, and an increased home-market bias, in our view. In particular, we see the following country-specific factors: structural savings-investment imbalances, high levels of short-term external debt, and front-loaded amortization requirements in the first half of 2012. Regulatory changes include prospective increases to bank capital charges for securities holdings and interbank placements, and uncertainty regarding the effectiveness
of credit default swaps as hedging vehicles.
Österrike
In our view, Austrian banks’ balance sheets could suffer from negative developments in major trading and outward direct investment partners (such as Italy and Hungary). In this instance, the banks could require additional government support. Furthermore, if economic growth is much weaker than we expect, this could undermine the government’s attempts to consolidate its budgets, and could also render structural reforms ineffective.
När vi får se nästa downgrade-fest kan vi ha gissningstävlingar om men räkna med fler sänkningar av kreditbetygen framöver, kanske så tidigt som till våren. Diskussionerna om greklands skuldavskrivningar gick ju inte så bra. De avbröts samma dag som Standard & Poors sänkte kreditbetygen för nio euroländer. Det farliga med Grekland är att privata långivare inte vill skriva av skulderna till den nivån som teknokraterna vill. Svaret på detta har varit att man helt enkelt tvingar långivarna att gå med på att skriva av skulderna men då menar många att kreditswapparna löser ut då det inte längre är en frivillig avskrivning utan en betalningsinställelse. Ingen vet vad som händer om kreditswapparna löser ut, vilket blivit ett signum för teknokraterna som inte tycks veta hur marknaden reagerar på deras idioti. En av de som gett en bra bild av europeiska skuldkrisen på senare tid är Reggie Middleton och hans Boom Bust Blog. Han har skildrat europeiska skuldkrisen ganska väl och varnar för att vi kommer att se en Lehman-krasch x 4 i Europa. Jag föreslår att ni följer hans hemsida.
Europa brinner och man kan inte peka ut en enskild härd men om jag ändå ska peka åt ett håll just nu så vill jag peka på Ungern som alltid fruktat en upprepning av ockupationen 1956. Just nu genomlever de sin svåraste tid på mycket länge. I skuggan av en skenande statsapparat med en premiärminister som roffar åt sig mer och mer makt så demonstrerar folket mot det europeiska samarbetet som för ungrarna mer liknar den ryska ockupationen än något annat. Följande klipp som visar ungrare som bränner EU-flaggan:
Det som gör det hela otäckt är de många olika kriserna i krisen alla med oanade konsekvenser om de förvärras. Helhetsbilden är svår att greppa och man bör inte underskatta betydelse av en beredskapsplan för sitt hushåll. Det har aldrig varit viktigare att följa omvärldshändelserna som nu. Teknokraterna, som alla tycks vara f.d. anställda på Goldman Sachs har visat att det är bankerna man vill rädda, inte skattebetalarna. Skattebetalarna nöjer sig (hoppas teknokraterna) med senaste versionen av iPhone eller något annat från Kina. Historien får visa vad teknokraternas ekonomiska teorier lämnar för spår efter sig i våra liv.
Ni som missade debatten (eller ”Sverkers stora strid” som programmet heter) på SVT1 om bankerna och ekonomin gick inte miste om mycket. Jag tänker bestämt hävda att ett avsnitt av Diskutabelt med Robert Aschbergs från 90-talet väl fyller samma lucka i ditt medvetande som detta program. Vill ni fortfarande se det kan ni kika på ”del 3 av 3″ på denna länken: från SVT-Play.
Behållningen var att orden kartell nämndes i samma mening som banker av en kvinnlig socialdemokratisk kommunpolitiker från Umeå vilket hon belönades för genom att bli avbruten (se nedan eller 41:30 in i klippet). Tommy Waidelich klämde ur sig ordet skuggbanker och sedan var det lite ordbajseri i sedvanlig ordning om räntor, indexfonder och annat, dock ej ordet ”kasino” vilket är synd. Nedan är ett utdrag från klippet med kommentaren från Umeås smartaste kvinna:
Jag ger er Birgitta från Umeå, den enda kommunpolitikern som verkar förstå vad det handlar om:
< Birgitta Mukkavaara > Jag ska säga tre saker… så kanske jag broderar ut lite grann
Avgifterna till bankerna är alldeles för höga.
Om jag mot förmodan skulle ha några pengar att överföra till sparkonto, det har jag inte som pensionär, så är räntan för låg
Det tredje, räntorna på lånen är alldeles för hög och så sa man ju när reporäntan sänktes att nu skulle bankerna sänka räntorna ja då skyndade dom sig och höjde fort som bara den
Och sen det här som den moderatledda regeringsföreträdaren sa att ”man ska förhandla med bankerna”. Vet ni vad jag tror, det finns en dold agenda
<Sverker> Du är väldigt misstänksam
<Birgitta Mukkavaara> Ja, jag är mycket misstänksam och det innebär att jag tror att när det krisar för bankerna så blir det en inofficiell kartellbildning det tror jag
<Sverker> Okej tack så mycket för det.. då ska vi söka oss hit bort… [Sverker avbryter]
Stora gratulationer till Umeå kommun som tycks ha en av de smartaste kommunpolitikerna i landet och som dessutom är kvinna. Programmet i övrigt lämnar mycket att önska och jag känner det är min plikt att avsluta det här inlägget med en kompensation för det skrattretande upplägget som SVT/Sverker bjöd på. Jag ger er en serie i tre korta delar från UR-Play ”Kan vi lita på ekonomiprognoserna?”:
2011 var ett minst sagt intressant år. Låt oss kalla de för farsernas, katastrofernas, krisernas och lögnernas år. Här på bloggen har jag i mån av tid och resurser försökt redogöra för förra årets händelser och detta är resultatet. Nedan är alla rubriker för alla månader i kronologisk ordning, uppifrån och ner. Läs och begrunda förra årets händelser i Sverige, Europa och världen.
För att du ska slippa skrolla dig till döds så har jag skapat länkar till varje månad nedan:
S.O.S. Europe is sinking – Musikaliska versionen – Lika stor del av helheten som allvaret varit har även det komiska tagit. Humor har varit en av de viktigaste elementen i den soppa av rapportering som varit under det gångna året:
Senaste kommentarer